Tack alla kända och okända vänner som uppmuntrat mig till att fortsätta skriva blogg. Ibland är det lätt och ibland trögt!
Här på Berget har vi en underbar tid. Inte att sommarvädret är speciellt fint, ömsom varmt ömsom kallt med mycket regn, vilket gör att en del av oss är förskyllda. Men det kommer mycket folk och det finns en underbar stämning. Per Mases talade mycket om vänskap och det är det man känner här.
Hade fram till igår en retreat om förlåtelse, försoning, helande. Vad viktigt detta är. Många människor går och bär på så tunga bördor, länge. Det är underbart att upptäcka att frälsningen inte är ett abstrakt begrepp. Det är mycket konkret, det når mitt liv. Ingenting i mitt liv behöver jag sätta inom parentes, förtränga. Jesu kors har makt att hela mig, men jag måste få hjälp att förstå det, att ta emot den helande kraften som kommer från korset.
Gud älskar oss långt mer än vi kan föreställa oss. Ingenting finns i våra liv som kan skilja oss från hans kärlek. Jesus har gått så långt ner i människans elände och förnedring att ingenting kan falla utanför hans kärlek.
"Se, jag gör allting nytt," vilket underbart löfte!
måndag 11 juli 2011
söndag 3 juli 2011
Första söndagen i juli
Första söndagen i juli. Grått och regnigt!
Undrar ibland om någon läser det jag skriver. Det känns som att kasta en flaska i havet. Kanske når det fram till någon som behöver det just nu? Kanske går det förlorat i det stora vattnet?
Mediterrar över den text vi (av misstag) läste igår i mässan. Ur Amos bok:" Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat. Bygga upp den som i forna dagar" (9:11).
För 15 år sen, när jag var i vårt lilla klostret i Senlis (några mil norr om Paris) brann hela övervåningen. I nedrevåningen var allt huller om buller. Vår provinsial kom för att se det som hänt. Hon plockade på golvet ett litet kort som ramlat där och läste just dessa ord! Vi kunde bara skratta och tacka för denna osannolika tröst!
Undrar ibland om någon läser det jag skriver. Det känns som att kasta en flaska i havet. Kanske når det fram till någon som behöver det just nu? Kanske går det förlorat i det stora vattnet?
Mediterrar över den text vi (av misstag) läste igår i mässan. Ur Amos bok:" Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat. Bygga upp den som i forna dagar" (9:11).
För 15 år sen, när jag var i vårt lilla klostret i Senlis (några mil norr om Paris) brann hela övervåningen. I nedrevåningen var allt huller om buller. Vår provinsial kom för att se det som hänt. Hon plockade på golvet ett litet kort som ramlat där och läste just dessa ord! Vi kunde bara skratta och tacka för denna osannolika tröst!
söndag 26 juni 2011
Nattvardens fest
I katolska kyrkan firar vi idag Kristi Kropps och blods fest. Nattvardens fest, Eukaristins fest.
Kyrkan firar eukaristín (mässan). Hon föds av det, hon närs av det.
Under brödets och vinets ödmjuka gestalt är Jesus närvarade bland oss. Hans närvaro är fördold och han är med oss intill världens slut. Vi är inte ensamma, övergivna. Vi är inga föräldralösa barn.
Någon är med oss. Någon som älskar oss, som har gett sitt liv för oss. Någon som ser på oss med oändlig stor kärlek. Han längtar efter att vi ska upptäcka hans dolda närvaro i våra liv, att vi ska vända oss till honom och ta emot hans kärlek. Han vill fylla oss med sin glädje.
Gud älskar oss och vi vet inte det!
Kyrkan firar eukaristín (mässan). Hon föds av det, hon närs av det.
Under brödets och vinets ödmjuka gestalt är Jesus närvarade bland oss. Hans närvaro är fördold och han är med oss intill världens slut. Vi är inte ensamma, övergivna. Vi är inga föräldralösa barn.
Någon är med oss. Någon som älskar oss, som har gett sitt liv för oss. Någon som ser på oss med oändlig stor kärlek. Han längtar efter att vi ska upptäcka hans dolda närvaro i våra liv, att vi ska vända oss till honom och ta emot hans kärlek. Han vill fylla oss med sin glädje.
Gud älskar oss och vi vet inte det!
onsdag 22 juni 2011
Den tysta musiken
idag kom jag lite sent till middagen. När jag klev in i matsalen satt gästerna redan vid sina platser och åt. Det var alldeles tyst. Jag undrade om de i köket kanske hade glömt att sätta på musiken, men när jag närmade mig tabordet började jag höra ett mycket svagt ljud. Ja, musiken var på, det var bara så att den inte hördes. Jag tryckte några gånger på ljudknappen och musiken blev hörbar.
Jag tänkte att så är det med Guds röst i våra liv.
"Om ni idag hör hans röst, förhärda inte era hjärtan", ber vi varje morgon i psalm 95 när vi sjunger Laudes. Jag har länge missförstått denna psalm och tänkt: Ifall Gud skulle tala idag, missa inte det! Men Gud talar inte bara då och då. Gud skapar oss genom sitt ord. Han säger till oss varje dag: Idag har jag fött dig. Idag håller jag dig i min hand. Idag vill jag vara din glädje, och ha min glädje i dig.
Jag tänkte att så är det med Guds röst i våra liv.
"Om ni idag hör hans röst, förhärda inte era hjärtan", ber vi varje morgon i psalm 95 när vi sjunger Laudes. Jag har länge missförstått denna psalm och tänkt: Ifall Gud skulle tala idag, missa inte det! Men Gud talar inte bara då och då. Gud skapar oss genom sitt ord. Han säger till oss varje dag: Idag har jag fött dig. Idag håller jag dig i min hand. Idag vill jag vara din glädje, och ha min glädje i dig.
söndag 19 juni 2011
Heliga Trefaldighets fest
Det låter kanske mycket abstrakt och avlägset för många.
Gud, ja kanske? Men Treenigheten!!!
Idag sa vår präst: Treenigheten är inte en myt, utan ett mysterium
En myt, kan man förstå, men den är inte verklig
Ett mysterium kan man inte förstå, men det är verkligt.
Man kan inte förstå ett mysterium, inte för att det är obegripligt, utan för att det övergår vårt förstånd. Det är större. Vi förstår inte allting och vi kan inte begränsa verkligheten till det vi kan förstå. Då skulle verkligheten vara mycket trång.
Påsk, Jesu uppståndelse, hans seger över det onda har sprängt gränser för den lilla värld vi var instängda i. Nu finns det en väg, vi kan växa och bli större, vi kan gå Gud till mötes, han som ständigt kommer till oss.
Pingst, den Helige Andes utjutelse. Hans kraft, ljus och kärlek är oss givna...
Allt detta har förberett oss till den fest vi firar idag.
Treenighetens fest är vår fest. I den finner vi vår djupaste identitet, vi som blev skapade till Guds avbild.
Gud, ja kanske? Men Treenigheten!!!
Idag sa vår präst: Treenigheten är inte en myt, utan ett mysterium
En myt, kan man förstå, men den är inte verklig
Ett mysterium kan man inte förstå, men det är verkligt.
Man kan inte förstå ett mysterium, inte för att det är obegripligt, utan för att det övergår vårt förstånd. Det är större. Vi förstår inte allting och vi kan inte begränsa verkligheten till det vi kan förstå. Då skulle verkligheten vara mycket trång.
Påsk, Jesu uppståndelse, hans seger över det onda har sprängt gränser för den lilla värld vi var instängda i. Nu finns det en väg, vi kan växa och bli större, vi kan gå Gud till mötes, han som ständigt kommer till oss.
Pingst, den Helige Andes utjutelse. Hans kraft, ljus och kärlek är oss givna...
Allt detta har förberett oss till den fest vi firar idag.
Treenighetens fest är vår fest. I den finner vi vår djupaste identitet, vi som blev skapade till Guds avbild.
fredag 17 juni 2011
15%
Enligt statistiken finns det 15% av alla medlemmar i Svenska Kyrkan som tror på Jesus Kristus. Man kan glädja sig åt dessa 15% och be för de andra!
Vad synd att tillhöra en kristen kyrka och missa det väsentligaste. Det är som att finnas intill en källa och törsta ihjäl! Det får mig att tänka på vad man kan läsa hos profeten Jeremias:
Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten (Jer 2:12-13).
”Det viktigaste för kyrkan är att vara ett stöd för svaga i samhället, anser medlemmarna” Dagen 16 juni.
Men var ska vi hämta kraft för att stödja de svaga?
Risken är stor att vi organiserar vårt samhälle enligt våra mått och våra program! Vi bygger upp ett nytt Babelstorn. En värld utan transendans, ett demokratiskt samhälle där alla ”talar med en mun”. Alla säger samma sak och ve den som inte talar politiskt korrekt!
” Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves” Ps 127.
”Endast om Jesus har uppstått har någonting nytt hänt. Någonting som förändrar världen och människans villkor. Han, Jesus blir grundvalen på vilken vi kan stödja oss. För Gud har verkligen uppenbarat sig” skriver Påven Benedikt XVI i andra delen av sin bok: Jesus från Nasaret” (egen översättning).
En Kyrka som inte längre förkunnar Jesus Kristus och lever av det nya livet han har vunnit år oss är som saltet som mist sin sälta.
Vad synd att tillhöra en kristen kyrka och missa det väsentligaste. Det är som att finnas intill en källa och törsta ihjäl! Det får mig att tänka på vad man kan läsa hos profeten Jeremias:
Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten (Jer 2:12-13).
”Det viktigaste för kyrkan är att vara ett stöd för svaga i samhället, anser medlemmarna” Dagen 16 juni.
Men var ska vi hämta kraft för att stödja de svaga?
Risken är stor att vi organiserar vårt samhälle enligt våra mått och våra program! Vi bygger upp ett nytt Babelstorn. En värld utan transendans, ett demokratiskt samhälle där alla ”talar med en mun”. Alla säger samma sak och ve den som inte talar politiskt korrekt!
” Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves” Ps 127.
”Endast om Jesus har uppstått har någonting nytt hänt. Någonting som förändrar världen och människans villkor. Han, Jesus blir grundvalen på vilken vi kan stödja oss. För Gud har verkligen uppenbarat sig” skriver Påven Benedikt XVI i andra delen av sin bok: Jesus från Nasaret” (egen översättning).
En Kyrka som inte längre förkunnar Jesus Kristus och lever av det nya livet han har vunnit år oss är som saltet som mist sin sälta.
fredag 10 juni 2011
abortdebattens spelregler
”Finns det några speciella spelregler i abortdebatten?” Frågan ställs av Svenska Evangeliska Alliansen. ”Vi planerar för ett Almedalsseminarium i just detta ämne - abortdebattens spelregler”.
Jag undrar om det överhuvudtaget går att debattera om abort och hitta spelregler såsom man kan göra för andra debatter i samhällsfrågor? Frågan är större än vad som ryms i debattformen.
Abort: ”man släcker ett liv, får ett hjärta att sluta slå och avbryter ett liv”, skriver Marcus Birro. Här gäller det liv och död, man är på en annan nivå än i andra debatter .
En abort är ett faktum, ett liv har släckt, men det är inte bara det. Det finns också många svåra känslor och det går inte att diskutera bort dem.
I abortfrågan talar man inte om ting, om problem att lösa utan om en verklighet som har med livets mysterium att göra. Man når en gräns och det tycks mig svårt att kunna säga någonting relevant innanför denna gräns. Debatten måste lyftas på en annan nivå annars blir det för trångt och hopplöst!
Vi kan tala om abort när vi erkänner att vi inte är herrar över livet, att livet är en gåva som kommer från en Annan. Att Den som har gett liv (alltså inte vi) har makt över liv och död.
I hans ljus kan vi inse att döden aldrig kan vara en lösning och inte heller kan ha det sista ordet.
Vi måste veta att Någon har tagit emot dessa små liv som inte fått födas på denna jord.
Vi måste veta att Någon kan trösta den kvinna som gått genom en abort och den man som aldrig blev far.
Den som är livets Herre öppnar ständigt en ny väg och ger en framtid åt den som känner sig instängd i det som har hänt. Bördan kan lyftas av. Det finns en förlåtelse, och en ny oväntad glädje blir möjlig!
I Guds ljus skulle vi kunna finna andra lösningar än döden för det spirande livet som man inte trodde sig kunna ta emot. I Kärlekens ljus kan vi bli uppfinningsrika och hitta goda lösningar som främjar livet på alla nivåer.
Jag undrar om det överhuvudtaget går att debattera om abort och hitta spelregler såsom man kan göra för andra debatter i samhällsfrågor? Frågan är större än vad som ryms i debattformen.
Abort: ”man släcker ett liv, får ett hjärta att sluta slå och avbryter ett liv”, skriver Marcus Birro. Här gäller det liv och död, man är på en annan nivå än i andra debatter .
En abort är ett faktum, ett liv har släckt, men det är inte bara det. Det finns också många svåra känslor och det går inte att diskutera bort dem.
I abortfrågan talar man inte om ting, om problem att lösa utan om en verklighet som har med livets mysterium att göra. Man når en gräns och det tycks mig svårt att kunna säga någonting relevant innanför denna gräns. Debatten måste lyftas på en annan nivå annars blir det för trångt och hopplöst!
Vi kan tala om abort när vi erkänner att vi inte är herrar över livet, att livet är en gåva som kommer från en Annan. Att Den som har gett liv (alltså inte vi) har makt över liv och död.
I hans ljus kan vi inse att döden aldrig kan vara en lösning och inte heller kan ha det sista ordet.
Vi måste veta att Någon har tagit emot dessa små liv som inte fått födas på denna jord.
Vi måste veta att Någon kan trösta den kvinna som gått genom en abort och den man som aldrig blev far.
Den som är livets Herre öppnar ständigt en ny väg och ger en framtid åt den som känner sig instängd i det som har hänt. Bördan kan lyftas av. Det finns en förlåtelse, och en ny oväntad glädje blir möjlig!
I Guds ljus skulle vi kunna finna andra lösningar än döden för det spirande livet som man inte trodde sig kunna ta emot. I Kärlekens ljus kan vi bli uppfinningsrika och hitta goda lösningar som främjar livet på alla nivåer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)