"Gud, barmhärtighetens Fader, har genom sin Sons död och uppståndelse försonad världen med sig själv och utgjutit den helige Ande till syndarnas förlåtelse. Han give dig genom sin kyrkas förmedlig förlåtelse och frid. Och jag löser dig från dina synder", så säger faktiskt prästen, till den som bekänt sin synd. I morse hade jag för bråttom till mässan, jag hann aldrig läsa om det jag skrivit, nu måste jag rätta till det!
Vilka underbara ord! "Jag löser dig..." säger prästen, som han säger i mässan: detta är min kropp... detta är mitt blod". Prästen som blir helt identifierad med Jesus när han delar ut sakramenten.
söndag 11 september 2011
Världsungdomsdag - Att gå miste om en fest!
För knappt en månad sen samlades nästan 2 miljoner unga katoliker till Madrid. Detta har gått de svenska medierna nästan förbi! däremot har de några hundra som manifesterat mot detta möte fått sin plats i nyhetsrapporterna!
Det är lite synd. Man har gått misste om en fantastisk fest, en himmelsk fest! Kanske var det det gudomliga ljuset som gjorde att somliga blev förbländade och inte såg?
Det är inte för sent att få sin del av de frukter som utdelats så frikostigt under festen. De är till för alla som vill ta emot. I Kyrkan finns en stor hemlighet: ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Den lag som gäller i guds rike är "allt mitt är ditt!" och " Ingen betraktade något han ägde som sitt; de hade allt gemensamt" (Apg 4:12).
All den nåd som frikostigt utdelades i de 200 biktsotaltna i förlåtelsens park till 100 000 och åter 100 000 var alltså inte bara för dem utan även för oss. "Och jag säger dig: Dina synder är dig förlåtna, gå i frid", tänk, att höra detta. Veta att det som sägs sker!" Framtiden är nu öppen och man bär inte längre det gamla tunga med sig, vilken lättnad. Tänk vad en abort kan väga tungt i en ung människas liv!
Vi kan också, nu i vårt liv, bli fria från våra synder bikten finns överllat!
Glädjen över att så många unga människor överllat i världen har en levande tro, glädjen över att Gud genom dem stärker och förnyar tron i sin kyrka.
Glädjen över att Jesus är verkligen närvarande under brödets och vinets gestalt, att han vill komma till var och en av oss, att vi kan ta emot honom, tillbedja honom. Allt detta blev så påtagligt under dessa dagar!
Glädjen över Benedikt, vår påve, så ödmjuk och så kärleksfull!
Det är lite synd. Man har gått misste om en fantastisk fest, en himmelsk fest! Kanske var det det gudomliga ljuset som gjorde att somliga blev förbländade och inte såg?
Det är inte för sent att få sin del av de frukter som utdelats så frikostigt under festen. De är till för alla som vill ta emot. I Kyrkan finns en stor hemlighet: ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Den lag som gäller i guds rike är "allt mitt är ditt!" och " Ingen betraktade något han ägde som sitt; de hade allt gemensamt" (Apg 4:12).
All den nåd som frikostigt utdelades i de 200 biktsotaltna i förlåtelsens park till 100 000 och åter 100 000 var alltså inte bara för dem utan även för oss. "Och jag säger dig: Dina synder är dig förlåtna, gå i frid", tänk, att höra detta. Veta att det som sägs sker!" Framtiden är nu öppen och man bär inte längre det gamla tunga med sig, vilken lättnad. Tänk vad en abort kan väga tungt i en ung människas liv!
Vi kan också, nu i vårt liv, bli fria från våra synder bikten finns överllat!
Glädjen över att så många unga människor överllat i världen har en levande tro, glädjen över att Gud genom dem stärker och förnyar tron i sin kyrka.
Glädjen över att Jesus är verkligen närvarande under brödets och vinets gestalt, att han vill komma till var och en av oss, att vi kan ta emot honom, tillbedja honom. Allt detta blev så påtagligt under dessa dagar!
Glädjen över Benedikt, vår påve, så ödmjuk och så kärleksfull!
tisdag 6 september 2011
Jesus gick upp på Berget
Häromkvällen mediterade vi över Saligprisningarna, denna paradoxala Jesu tal. Det första han håller.
Matt 5:1"Hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem". Detta är alltså Jesu mycket förbryllande programförklaring.
Vilka är de saliga? de fattiga, de som sörjer, de saktmodiga (= de ödmjuka), de som hungrar och törstar... Alltså de som står i obekvämma situationer, de vars behov inte är tillfredsställda, de som inte är mätta, de som längtar...
Vad är det som kan göra de saliga ? Är det ett löfte om att bli tröstade, att bli mättade ... i en osäker framtid? Betraktar Jesus det mänskliga lidandet som något man bara ska härda ut tills det blir bortglömt i himmelriket?
Detta passar inte med det vi läser i Uppenbarelseboken: "Gud skall torka alla tårar från deras ögon" (7:17). Vår fader i himlen ser de tårar vi gråter här på jorden. Han samlar dem i sin lägel, ingen av dem är förspilld! Han är "all trösts Gud" (2 Kor 1:3).
Trösten finns inte först i himmelriket. Trösten finns här och nu. "De tillhör himmelriket". Detta är ett faktum, det inramar hela talet. Det står i vers 3 och i vers 10.
Himmelriket är inte ett vagt löte, himmelriket är en person, Jesus Kristus.
De fattiga är saliga, inte för att fattigdomen i sig är en välsignelse, utan för att de är bjudna att gå in i Sonens mysterium, han som "inget ställe har där han kan vila sitt huvud"(Matt 8:20). Han som inte äger någonting, utan är Sonen som tar emot hela sitt väsen ur Faderns händer och ger det tillbaka till honom i en evig tacksägelse och i lovsång.
De som sörjer har del i frälsarens mysterium, han den gode herde som går sig blodigt i sökandet efter sina förlorade får.
De saktmodiga blir likgestaltade med honom som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29)
Saligprisningarna är egentligen det enda porträtt av Jesus som vi har. När vi ser hans sårade ansikte på korset och det hemlighetsfulla ljus som strömmar mot oss börjar saligprisningarnas hemlighet öppna sig för oss. "Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på alla sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen".
Vi är saliga för att vi inte är ensamma, för att vi har blivit hittade av den gode Herden. Han är med oss i alla livets prövningar. När han helt härskar över våra liv, våra tankar, våra planer... har himmelriket kommit in i oss. Vi kan jubla och glädja oss mitt i prövningen, mitt i frustrationen, mitt i lidandet.
Detta är en hemlighet som den Helige Ande vill lära oss. Det är en väg som öppnar sig när vi under Andens ledning börjar gå den!
Matt 5:1"Hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem". Detta är alltså Jesu mycket förbryllande programförklaring.
Vilka är de saliga? de fattiga, de som sörjer, de saktmodiga (= de ödmjuka), de som hungrar och törstar... Alltså de som står i obekvämma situationer, de vars behov inte är tillfredsställda, de som inte är mätta, de som längtar...
Vad är det som kan göra de saliga ? Är det ett löfte om att bli tröstade, att bli mättade ... i en osäker framtid? Betraktar Jesus det mänskliga lidandet som något man bara ska härda ut tills det blir bortglömt i himmelriket?
Detta passar inte med det vi läser i Uppenbarelseboken: "Gud skall torka alla tårar från deras ögon" (7:17). Vår fader i himlen ser de tårar vi gråter här på jorden. Han samlar dem i sin lägel, ingen av dem är förspilld! Han är "all trösts Gud" (2 Kor 1:3).
Trösten finns inte först i himmelriket. Trösten finns här och nu. "De tillhör himmelriket". Detta är ett faktum, det inramar hela talet. Det står i vers 3 och i vers 10.
Himmelriket är inte ett vagt löte, himmelriket är en person, Jesus Kristus.
De fattiga är saliga, inte för att fattigdomen i sig är en välsignelse, utan för att de är bjudna att gå in i Sonens mysterium, han som "inget ställe har där han kan vila sitt huvud"(Matt 8:20). Han som inte äger någonting, utan är Sonen som tar emot hela sitt väsen ur Faderns händer och ger det tillbaka till honom i en evig tacksägelse och i lovsång.
De som sörjer har del i frälsarens mysterium, han den gode herde som går sig blodigt i sökandet efter sina förlorade får.
De saktmodiga blir likgestaltade med honom som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29)
Saligprisningarna är egentligen det enda porträtt av Jesus som vi har. När vi ser hans sårade ansikte på korset och det hemlighetsfulla ljus som strömmar mot oss börjar saligprisningarnas hemlighet öppna sig för oss. "Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på alla sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen".
Vi är saliga för att vi inte är ensamma, för att vi har blivit hittade av den gode Herden. Han är med oss i alla livets prövningar. När han helt härskar över våra liv, våra tankar, våra planer... har himmelriket kommit in i oss. Vi kan jubla och glädja oss mitt i prövningen, mitt i frustrationen, mitt i lidandet.
Detta är en hemlighet som den Helige Ande vill lära oss. Det är en väg som öppnar sig när vi under Andens ledning börjar gå den!
måndag 29 augusti 2011
50 år som dominikansyster!
I lördags hade jag den stora gjädjen att förnya de löften jag avgett för 50 år sen. Då var jag 22.
Gud har varit trofast i alla dessa år och burit mig i sin hand, därför har jag varit trofast! Hur annars!
Dessa år har varit en vandring i tron. Ibland i ljuset, oftast i trons mörker, "i ett kargt och uttorkat land" som det står i psalm 63 (en psalm vi sjunger till söndagens morgonbön). När jag var ung syster läste vi det på latin: "in terra deserta et invia et inaquosa": i ett ökenland utan väg och utan vatten!
Utan väg. Ja, så är det. Hur kan vi veta vägen till ett okänt land? Herren säger till Abraham: "gå till det land jag ska visa dig!" Det gäller att lita på den som kallar, att tro att Han kommer att dag efter dag visa vägen och ge kraft att gå den.
Det har Herren gjort och mitt hjärta flödar över av tacksamhet när jag ser tillbaka på alla dessa år.
Gud har varit trofast i alla dessa år och burit mig i sin hand, därför har jag varit trofast! Hur annars!
Dessa år har varit en vandring i tron. Ibland i ljuset, oftast i trons mörker, "i ett kargt och uttorkat land" som det står i psalm 63 (en psalm vi sjunger till söndagens morgonbön). När jag var ung syster läste vi det på latin: "in terra deserta et invia et inaquosa": i ett ökenland utan väg och utan vatten!
Utan väg. Ja, så är det. Hur kan vi veta vägen till ett okänt land? Herren säger till Abraham: "gå till det land jag ska visa dig!" Det gäller att lita på den som kallar, att tro att Han kommer att dag efter dag visa vägen och ge kraft att gå den.
Det har Herren gjort och mitt hjärta flödar över av tacksamhet när jag ser tillbaka på alla dessa år.
måndag 22 augusti 2011
Tillbaka till Berget
Kom hem igår kväll efter en lång semester i Frankrike.
I Paris var det 33 grader igår och 19 i Stockholm, nästan skönare!
Det var fint att vara i mitt hemland, att träffa så många vänner och släktingar och lära känna en del nya. Det känns så lätt att tala sitt eget språk, fast ibland hade jag lite svårt att hitta det franska sättet att uttrycka saker som jag bara tänkt på på svenska!
Jag tycker att det är spännande att tillhöra två så olika kulturer. jag upplever varje gång hur instängda vi är i vår kultur och det kan inte vara på ett annat sätt. Man är inne i ett sätt att tänka, i en kultur som omger oss på alla sidor, som är självklar för oss och som man tror, helt naturligt, är universell.
Visst kan man upptäcka, när man reser, att andra tänker och handlar på ett annat sätt. Kanske tycker man att de är konstiga . Det är svårt att tränga in i en annan kultur, att öppna sig för den. Det kräver en öppenhet som kommer från hjärtat. En respekt för den andra medmänniskan. Man måste accepetera att inte förstå, att inte kunna tolka andras reaktioner! Att inte döma efter våra egna självklara värderingar!
Ja, det är svårt, det tar lång tid ,egentligen blir man aldrig färdig med att förstå den andra, men det är mödans värt. Man blir mindre och samtidigt växer man som människa.
I Paris var det 33 grader igår och 19 i Stockholm, nästan skönare!
Det var fint att vara i mitt hemland, att träffa så många vänner och släktingar och lära känna en del nya. Det känns så lätt att tala sitt eget språk, fast ibland hade jag lite svårt att hitta det franska sättet att uttrycka saker som jag bara tänkt på på svenska!
Jag tycker att det är spännande att tillhöra två så olika kulturer. jag upplever varje gång hur instängda vi är i vår kultur och det kan inte vara på ett annat sätt. Man är inne i ett sätt att tänka, i en kultur som omger oss på alla sidor, som är självklar för oss och som man tror, helt naturligt, är universell.
Visst kan man upptäcka, när man reser, att andra tänker och handlar på ett annat sätt. Kanske tycker man att de är konstiga . Det är svårt att tränga in i en annan kultur, att öppna sig för den. Det kräver en öppenhet som kommer från hjärtat. En respekt för den andra medmänniskan. Man måste accepetera att inte förstå, att inte kunna tolka andras reaktioner! Att inte döma efter våra egna självklara värderingar!
Ja, det är svårt, det tar lång tid ,egentligen blir man aldrig färdig med att förstå den andra, men det är mödans värt. Man blir mindre och samtidigt växer man som människa.
fredag 22 juli 2011
Jag har gett dig ditt namn, du är min.
Den 30 augusti 1961 avlade jag mina löften i ett kloster några mil norr om Paris och vigde mitt liv helt åt Herren som hade kallat mig. Jag var 22 år gammal.
När jag som 16-åring läste dessa ord hos profeten Jesaja:
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig...
Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig "(Jes 43:1-4),
fick mitt liv och min kallelse, som varit klar för mig redan i barndomen, ett nytt ljus. Jag förstod att det handlade om en kärlek, att Gud älskade mig och då vågade jag svara JA, på en kallelse som hittills skrämt mig.
Jag kan säga att jag har gått genom vatten och genom eld. Det har inte alltid varit lätt, ibland har det t.o.m. varit mycket svårt, men Han har varit trofast Han som kallat mig. Han har gett sina änglar befallning att bevara mig på alla mina vägar, så att jag inte stöter min fot mot någon sten (Ps 91). Han har uppfyllt mina djupaste önskningar och fört mig på underliga vägar till den plats där jag nu befinner mig och gett mig en kommunitet där jag med glädje tjänar Honom och de han sänder på min väg.
När jag ser tillbaka på dessa år flödar mitt hjärta över av lovsång och tacksägelse. Jag vill tillsammans me alla mina vänner - kända och okända - tacka Gud för dessa år.
Nu gör jag en paus i bloggandet. Jag flyger till Frankrike och är borta en månad.
Jag hör av mig när jag kommer tillbaka!
När jag som 16-åring läste dessa ord hos profeten Jesaja:
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig...
Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig "(Jes 43:1-4),
fick mitt liv och min kallelse, som varit klar för mig redan i barndomen, ett nytt ljus. Jag förstod att det handlade om en kärlek, att Gud älskade mig och då vågade jag svara JA, på en kallelse som hittills skrämt mig.
Jag kan säga att jag har gått genom vatten och genom eld. Det har inte alltid varit lätt, ibland har det t.o.m. varit mycket svårt, men Han har varit trofast Han som kallat mig. Han har gett sina änglar befallning att bevara mig på alla mina vägar, så att jag inte stöter min fot mot någon sten (Ps 91). Han har uppfyllt mina djupaste önskningar och fört mig på underliga vägar till den plats där jag nu befinner mig och gett mig en kommunitet där jag med glädje tjänar Honom och de han sänder på min väg.
När jag ser tillbaka på dessa år flödar mitt hjärta över av lovsång och tacksägelse. Jag vill tillsammans me alla mina vänner - kända och okända - tacka Gud för dessa år.
Nu gör jag en paus i bloggandet. Jag flyger till Frankrike och är borta en månad.
Jag hör av mig när jag kommer tillbaka!
tisdag 19 juli 2011
att omvända sig till Jesus Kristus
läste nyligen i Dagen att en del muslimer kommer till tro på Jesus Kristus, även judar gör det, messianska judar. Jag har träffat några. Tänk om vi skulle göra efter och alla kristna skulle omvända sig till Jesus Kristus! Världen och kyrkorna skulle se annorlunda ut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)