PINGST

Pingst, 50 dagar efter Påsk, fullbordan av Jesu verk,

den helige Andes utgjutelse över apostlarna, Maria och alla som var samlade med dem.
Den helige Andes utgjutelse över oss.

Utan den Helige Ande förblir vår tro en intellektuell kunskap, en ideologi

Utan kraft att nå våra hjärtan, att förvandla våra liv.
Den Helige Ande gör Jesu ord levande för oss,
Våra hjärtan blir brinnande.
Den helige Ande upplyser våra ögon
Öppnar våra öron så vi hör Guds röst
Vi ser hans spår i våra liv.

Den Helige Ande öppnar Guds mysterium för oss
Han leder oss in i det.
Vi introduceras i den Heliga Treenighetens liv
Där har vi vår boning.

Med makt bakom orden

"Följ mig", säger Jesus till fyra unga män, två gånger två bröder, som håller på med sina nät, och de lämnar genast sina nät och sin far och följer honom.

När han säger till en spetälsk: "Jag vill. Bli ren!" försvinner spetälskan genast.
När Jesus talar häpnar människorna ”Vad är detta? En ny undervisning med makt bakom orden" (se Mark 1).

 När vi tar Jesu ord i vår mun tycks de ofta har förlorat sin kraft. De blir kanske vackra,

intressanta, välkända inte särskilt nya… och det händer ingenting, varken i våra liv eller i andras liv. Vad är det som har hänt? Varför har kraften försvunnit?

 Ord utan kraft. När den Uppståndne Herre möter de två lärjungarna på väg till Emmaus

frågar han dem: ”Vad är dessa ord som ni kastar framför er?” Med sina ord kommer de ingenstans, de förblir instängda i sin frustration, sin hopplöshet och sina egna föreställningar. Orden är utan kraft, de öppnar ingen väg. De två lärjungarna förblir utanför, främmande för det som har hänt. De förstår inte. Jesus själv måste komma, röra vid deras hjärtan och ”öppna” skriften för dem (se Luk 24:17 och 32).

 På pingstdagen blir lärjungarna uppfyllda av den helige Ande och när de talar med de ord som Anden inger dem, ” hör var och en just sitt eget språk talas.”

Sitt eget språk: det språk som når just henne, som talar till henne här och nu, i hennes eget sammanhang. Ett personligt tilltal.
Petrus tar till orda och ”Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade …Vad skall vi göra?
Petrus svarade: omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn…” (Apg 2).
Endast ord som är uppfyllda av Anden kan nå människans hjärta och befria henne från all andlig förlamning och göra henne i stånd att fatta ett konkret beslut och börjar följa Jesus.

Den Helige Ande bekänner vi som ”Herren och Livgivaren”. Han är den gåva som Jesus ger oss när han dör: ”Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin Ande.”  Han ska påminna om allt vad Jesus har lärt, han ska vägleda oss med hela sanningen, han ska väcka våra hjärtan till liv och fylla våra ord med kraft. Om våra ord inte är fyllda av Andens kraft blir de bara prat, propaganda, ideologi… utan kraft att förvandla våra egna liv och vara ett glatt budskap för andra.

mitt liv som en väldoftande offergåva

Snart ska vi ha en kurs om Bibelns dofter och göra vår egen salva!

Jag mediterar över det och upptäcker att Bibeln är full av dofter.

Josefs bröder säljer honom till Ismaeliter vars kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten (1 Mos 37:25) och när Josef har blivit en högaktad tjänsteman i Egypten, kommer hans bröder till honom med dyrbara parfymer och presenter.

Drottning av Saba skänker parfymer till Salomo.

”I templet ska man bygga ett altare att tända rökelse på…Aron skall tända välluktande rökelse på det ”(2 Mos 30:1-10).

”Låt min bön vara rökelse för dig” (Ps 141:2).

”Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen” (Upp 8:3)

”Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud…”(Ef 5:2)

”Ty till Guds ära är jag en kristusdoft” (2 Kor 2:15), skriver Paulus. Filipernas omtanke om Paulus är "som en rökelsedoft" (Fil 8:14)

Av våra fem sinnen är luktsinnet kanske det mest subtila och andliga. Det öppnar dörren mot en okänd värld. Doften vittnar om en dold närvaro. Någon har gått förbi och vi förnimmer hennes/hans doft. Doften av den älskade, nardus eller myrra, får den älskande att längta och ge sig iväg för att ta fatt i den som hon längtar efter (Höga Visan). Doften lockar, den kan inte fångas utan bara följas. Den kommer och försvinner. Den låter sig förnimmas som ett löfte, som en gåva som man inte kan äga, utan bara ta emot och ge : Någon finns, Någon är nära , Någon som ger sig och som jag inte kan fånga…

Mitt eget liv kan bli till en väldoftande offergåva…

Kristus är uppstånden!

Det finns två budskap om uppståndelsen som har spridit sig parallellt ända till vår tid:
Det som kvinnorna har fått i uppdrag att förkunna till lärjungarna:
"'Han har uppstått från de döda, och nu går han före er i Galileen..."
Det som vaktaterna har fått betalt för att berätta: "Hans lärjungar kom under natten
och rövade bort honom medan vi sov!"

Vi kan alltså tro på det första eller också hålla oss till det andra och tänka att uppståndelsen bara är  ett påhitt.Vi är fria att tro eller att skaka på huvudet och fortsätta leva vårt liv som vanligt.

Han går före er i Galileen. Han går före oss på våra vägar. Han kommer oss till mötes i vårt vanliga liv.
Han lever och gör oss levande. Mötet med den Uppståndne förändrar hela livet. Vi går inte längre ensamma på livets väg. Vi är befriade från det meningslösa liv som vi har ärvt från våra fäder, som Petrus skriver i sitt första brev.

Jag har sett vuxna bli döpta under påsknatten. Jag har sett på deras ansikten ljuset och kraften från Herrens uppståndelse. Uppståndelsen är inte en abstrakt möjlighet, en hypotes. Det är liv, glädje, mening, gemenskap!

Fräls dig själv!

"Hjälp dig själv, fräls dig själv!
Om du är Judarnas kung...
Om du är Messias..."
ropar man till Jesus som hänger på korset.

Fräls dig själv, gör det själv, bestäm själv, välj själv vad du ska bli...
Detta är samhällets skri!

Jesus hjälper inte sig själv. I sin maktlöshet litar han på Fadern:
"Fader i dina händer överlämnar jag min ande"
och han blir bönhörd. han faller i Faderns händer.
Han har kommit för att söka oss
och han söker oss där vi var instängda, i döden,
den totala isoleringen där man är själv med sig själv. 
Han dör vår död
Och Fadern väcker honom från de döda
som den förstfödda i den nya skapelsen.

Vi vill ha en stark kung, en stark Messias!
Vi vet inte vad vid ska göra med Jesu maktlöshet.
Vi står inför korset och vi förstår inte.
Om vi har mod att stanna kvar, utan att vilja förstå till varje pris
och reducera allt till det som är acceptabelt för oss,
då kan Korsets mysterium börja lyssa för oss.
Den Helige Ande kommer att undervisa vårt hjärta.
Den Korsfäste blir vårt ljus och vår tröst.

Svensk Vår!

Det tog mig många år innan jag riktigt kunde  se och njuta av den svenska våren, vårvintern!

Jag anlände till Sverige första gången i mitten på april och våren hade just kommit. Folk var hänförda över vårens ankomst. Jag förstod ingenting. Jag bara frös!

Förra veckan plockade jag den första tussilagon och igår såg jag blåsippor!

Ljuset har kommit tillbaka, himlen är underbart vacker med det vita vårljuset och de klara färgerna.  Vilken välsignelse och vilken lycka, våren har kommit!

25 mars - Jungfru Maria bebådelsedag

Det är inte så lätt att tala om Maria! När det gäller just henne håller man sig ofta på en psykologisk nivå: ”Hur kändes det för henne, tonåring flickan som blir med barn … hur skulle det kännas för mig …?

Kanske kan man då ”uppleva” någonting men det går inte långt. Man förblir instängd i hur det känns.

Det finns en annan väg att närma sig henne, tronsväg.

Tron är en gåva från Gud som vi fått vid dopet. Det är som inre ögon och öron, ett nytt hjärta som får oss att nå Gud själv och inte förbli instängda i våra känslor och föreställningar. Tron finns på en djupare nivå än känslorna. I tron kan vi så småningom lära känna Maria. Vi går djupare än vår upplevelse av henne och möter henne: en annan person än vi, inte en projicering av våra egna bilder. Hon har något att säga till oss om vi bara vill lyssna med trons öron.

Maria, Israels dotter. Hennes ankomst har förberetts länge. Hon har fått i arv Abrahams tro, Moses vördnad för Gud inför den brinnande busken, Davids glädje när han dansar inför Arken, Salomos vishet, profeternas längtan efter Messias, Israels fattigas rop: ”Kom, Herre kom!”

 Maria tar emot ett budskap och hon står inför det omöjliga. ”Du ska bli havande och föda en son. Han ska bli stor och kallas Guds Son”. Hon frågar ”Hur skall det ske?” Svaret hon får: ”Helig Ande skall över dig och den högstes kraft skall vila över dig”, kan vi lyssna till. Det gäller också för oss.  Gud begär av Maria och även av oss det omöjliga. Våra krafter räcker inte till för att bli oss själva, för att älska, för att ta emot den glädje Gud vill fylla oss med. ”Inte genom människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande säger Herren”.

Maria svarar: ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som Du har sagt.” Hon litar helt på Den som talar till henne. Hon vet att Han kommer att hålla sitt löfte. För att hon har sagt sitt JA, kan det omöjliga ske. Hon bli havande och föder Jesus. Maria är vår förebild och vår mor i tron.