Så enkelt det är!

Så enkelt och stilla det är! Maria, Josef och herden är här, de betraktar det lilla barnet, de är helt inbegripna i Guds stora tystnad, upptagna av det som sker i det fördolda. De ser med sina inre ögon. De går in i det stora mysteriet, de låter det växa i sina hjärtan. Barnet mitt ibland dem undervisar dem, lär de vem Gud är.

betrakta barnets ansikte

Den kristna berättelsen börjar inte med Jul, den börjar med Påsk. Det första Petrus förkunnar är Jesu död och hans uppståndelse.
Han talar till dem som är samlade denna Pingstdagen: "Den som ni har låtit spika fast på ett kors, honom har Gud uppväckt från de döda", säger han till sina åhörare, det som har hänt angår dem. "Ordet träffade dem i hjärtat och de frågade: Bröder, vad skall vi göra?" Omvänd er, svarar Petrus, löftet gäller för er och för era barn.

Jesu uppståndelse är inte ett återvändande till ett mänskligt liv utan ett inträde i Faderns härlighet. Jesu liv får en ny dimension. Han är inte längre begränsad till de jordiksa villkoren: tiden och rummet. Allt det han har sagt och gjort under sitt jordiska liv är till för alla människor i alla tider. Han är närvarande för oss idag. Hans död och hans uppståndelse öppnar en väg i vår stängda värld. Vi är inte längre inlåsta i meningslösheten, hopplösheten, i vårt lilla trånga Jag.
Den uppståndne kommer oss till mötes där vi är idag. Han kommer framifrån i våra liv, från framtiden. Han öppnar en ny framtid för oss. En framtid som vi inte kunde föreställa oss. Han gör allting nytt, men har gör det inte utan vår medgivande. Vi måste säga vårt JA,  tillåta honom att komma in i vårt gamla liv, och hela, förnya det!

I Jesu uppståndelses ljus har evangelisterna skrivit sina berättelser. Markus går tillbaka till hans dop i Jordan. Matteus och Lukas går ända till hans födelse i Betlehem. Johannes betraktar honom i hans evighet, som Ordet hos Gud. 
Förkunnelsen börjar med slutet: Han är uppstånden och han drar oss in i sin uppståndelse! Det glada budskapet angår oss. Sen utforskar den troendes blick Jesu mysterium. Vem är han? Och man berättar hans liv, man betraktar honom i Betlehem, och i Nasaret, i Jerusalem och på korset.

Under Jultiden får vi betrakta honom i hans födelses mysterium. "Idag har en frälsare fötts åt er," säger ängeln till herdarna. De greps av stor förfäran när de såg Herrens ängel och Herrens härlighet lysa omkring dem. Kontasten är stor mellan denna stora syn och det som är sagt till dem: "Detta är tecknet för er. Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba!" 
Det som är tecknet, är ett litet barn som på inget sätt skiljer sig från andra nyfödda! Den enda skillnaden är kanske den stora fattigdomen i vilken han föds. Frälsaren kommer inte till oss såsom vi väntade honom. Han kommer obemärkt, på ett vardagligt sätt in i vår vardag. Vi behöver höra det som änglarna säger om honom för att känna igen honom. Endast med tronsögon kan vi känna igen vår frälsare.

Han kommer som ett barn och han lever ett helt mänskligt liv för att hans frälsning sträcker sig till hela vårt liv. Han har kommit för att hela oss, för att  vårt liv, ända från den stund vi blev till i vår moderssköte, ska bli helad. Hans uppsåndelses ljus har kraft att så småningom skingra vårt mörker, öppna det som är låst, befria oss från allt det som hindrar oss från att låta oss älskas och att älska. 

Under dessa Juldagar ska vi betrakta det lilla barnet. Gud med oss, Emanuel och låta oss undervisas av honom. Den fattige, helt överlämnad i människornas händer. Den för vilken det inte fanns plats i härbärget. Han vill komma in i våra hjärtan om vi vill det.
Gud är inte som vi föreställer oss. Gud är en Annan, Han är större, hans kärlek är oändligt mycket större!

Lucia

För många år sen blev jag bjuden på Luciafirandet i svenska kyrkan i Paris. Ett magnifik firande: Lucia tåget med tärnorna, tjärngossarna, de underbara sångerna. Det kändes magiskt. Och sen tillbaka med tunnelbanan till vår kyrka, St Leu, i en beryktad stadsdel mitt i Paris, med prostitution, uteliggare och pornografi, en annan värld. Två världar som finns bredvid varandra och som inte möts.
Behöver man alltså fly från sin vardag för att under en stund uppleva det magiska, drömmen och orka vidare med livet?

Kanske är det så en del av våra gäster här på Berget upplever det? När de åker hem efter en retreat eller en kurs kan de säga att de ska tillbaka till verkligheten!
Vi som lever här vet att det inte är en dröm eller en flykt. Men visst är det en annorlunda miljö med mässan och bön i centrum. Fyra gånger om dagen är vi i kapellet och det gör någonting med oss, det gör någonting med vår miljö. Det är svårt att förklara! Det är inte vi som skapar miljön, Herren är med oss, han är mitt ibland oss, vi lever i en Närvaro och jag tror att det är det som gör miljön så annorlunda.
"Mitt ibland er finns en som ni inte känner," säger Johannes döparen. Det är kanske det som är hemligheten. Han är med både på Berget och i vardagen!

Den som hör skall säga: "Kom!"

Anden och bruden säger: " Kom!"
och den som hör det skall säga :" Kom!"
Och den som törstar skall komma.
Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Upp 22:17

Den som hör!
Den vars öron är öppna och förnimmer detta stora rop
som kyrkan ropar nu under denna adventstid: Kom!
Den som törstar efter livets vatten.
Den som längtar efter Någon
Den ska också ropa: Kom!
och själv komma fram, ta ett steg framåt,
låta sig bäras av detta stora rop, brudens rop och bön.

Anden stödjer oss i vår svaghet så att vi vågar komma fram,
vi vågar vilja och dricker fritt av livets vatten!

ett nytt kyrkoår

Nu på söndag går vi in i ett nytt kyrkoår. Adventstiden börjar.
Advent, det kommer från latinet: ad-venire, ankomst.
Vi väntar på den som kommer.
Vem är han som kommer?
Han är den som var, som är och som kommer.
Ordet i vilket allting blev - och är - skapat,
Jesus Kristus som föddes av Jungfru Maria för 2000 år sen
som dog på korset för våra synder,
Herren som uppstod och sitter på Faderns högra sida.
Han är den som kommer i sin härlighet för att döma levande och döda.

Den som kommer är vår gode Herde,
han kommer för att söka var och en av oss.
Han kommer in i vår vardag,
Han kommer och öppnar en ny framtid för oss,
när vi tar emot honom i våra liv kan allting bli förnyat,
vi är inte längre fångna i det gamla,
"Se jag gör allting nytt!"
Den som var och som är
kommer till oss från framtiden
Någon vill komma in i våra liv
och vi kan be med hela Kyrkan:
"Herre Jesus kom!"

P1 kl.11.00

Det är länge sen jag skrev i bloggen och nu när jag försökte öppna och skriva ett nytt inlägg hade hela sidan på skrivbordet förändrats - tack vare de senaste uppdateringarna, antar jag! Om det är till det bättre,vet jag inte? Nu lyckades jag i alla fall öppna min sida!

I morgon firar vi kyrkoårets sista söndag: Domsöndagen heter det i svenska kyrkan, i katolska kyrkan ändrades namnet efter Konciliet och det heter : Kristus Konungen.

Den som dömer är den som frälsar. Kristus har befriat oss från det som håller oss fångna, det som hindrar oss att resa oss, att ta ansvar för våra liv, att vara fria. Han har utgjutit sitt blod för oss. Han har "frälst" oss! ett ord som kanske låter ganska abstrakt i våra öron? vi är frälsta! från vad? Från meningslösheten. Vårt liv har ett mål. Det vi gör eller inte gör är viktigt. Morgondagens firande påminner oss om det.

Nu tog det så lång tid att öppna denna sida att jag inte hinner skriva längre. Synd!

I stället för att läsa det jag inte har skrivit kan man i morgon lyssna på det jag och två till säger till en journalist från P1 kl.11.00

Alla helgons fest

Alla Helgon! Vi firar våra syskon i himlen. Vilken underbar fest. Helgonen är så nåra oss, människor som vi. Människor som har blivit funna av den gode Herden som sökt dem, som gett sitt liv för dem.
Sköra människor som har blivit helade, helgade, som har låtit sig förvandlas helas, helgas steg för steg av Guds helige Ande. Det har inte alltid varit lätt. Ibland har det varit mycket svårt! Deras väg har gått genom ljus och mörker. De har varit nära att ge upp mer än en gång. De har segrat för att Herren bar dem, för att andra bad för dem, för att de inte lätt sig hindras av sin litenhet, av sin svaghet. De har trott på den som gav dem kraft, på den frälsning han vunnit åt dem på korset.

Nu är de framme vid målet. De ser på oss med oändligt stor kärlek. De är beredda att hjälpa oss om vi bara ber dem om det.

Vi är också kallade, sökta, efterlängtade. Guds kraft har makt att förvandla oss, våra tankar, våra handlingar. Vår svaghet är inget hinder, untan tvärtom en nåd. Den får oss att ropa:
"Gud kom till min räddning! Herre, skynda till min hjälp!"