Han har kallat oss från mörkret till sitt underbara ljus (1Pet 2:9)

Katolska kyrkan har den senaste tiden stått under världens strålkastare. Massmedierna har obarmhärtigt, osakligt många gånger och skadeglatt, avslöjat kyrkans synd och några fall (i Sverige två från 40 och 60- talet, igår kväll kunde man ) har kastat sin skugga över hela kyrkan och alla prästerna. Vår biskop har modigt och ödmjukt visat att kyrkan kan och vill erkänna sin synd och göra bot . Hon är inte rädd för sanningen, den ska komma fram, så att kyrkan renas och mer och mer avspeglar Herrens härlighet.
Vi tror att Herrens Ande leder sin kyrka och att denna kris kan bli en nåd, om vi låter oss ledas av Honom. Vi kan inte se på oss själva i världens eller mediernas ljus. Det är ett kallt ljus som släcker liv och hopp. Ett ljus som förstenar och vill få oss att tro att vi är instängda i vår synd, att det inte finns någon frälsning. Vi kan inte diskutera med världens röst som är en återklang av ormens röst, den som vi möter redan i begynnelsen. Ormen har inte makt att skapa. Han kan bara förvrida det som redan finns. Han är lögnaren och tjuven som kommer för att stjäla, slakta och döda (Joh 10:10).
Kyrkans historia lär oss att de stora kriserna och prövningarna ofta kommer efter en tid av nåd och förnyelse. Andra Vatikankonciliet är inget undantag, det har åtföljts av en djup kris.
Det är ingen tillfällighet att alla dessa pedofilskandaler kommer fram just vid påsktiden då vi firar Herrens seger över alla mörkrets makter. Under präståret, då kyrkan ber för alla sina präster. I vårt stift när vi förbereder en stor familjekongress. När våra ungdomar ger oss i SUCKENs senaste nummer ”Hur blir jag ett helgon?” en underbar gåva: de är många som vill bli helgon!
Det onda har en stark fascinationskraft och upptar mediernas uppmärksamhet. Det goda och heliga tycks vara fördolt, men vi ska inte tro att Herren inte verkar, att hans arm är för kort (4Mos 11:23).
Andens röst avslöjar synden för att den ska komma till ljuset och bli förlåten. Den skiljer syndaren från sin synd. Anden tröstar oss när vi har syndat och öppnar för oss en väg och en framtid. Vi är inte dömda att leva i vår synd. Anden ger oss sin styrka för att kämpa den goda kampen.
Anden öppnar våra ögon så att vi ser Guds närvaro och hans handlande i världen:
”deras ögon öppnades och de såg att de var nakna” står det i den första berättelsen (1 Mos 3:7).
”då öppnades deras ögon och de kände igen honom” står det i den andra berättelsen (Luk 24:31).
När våra ögons öppnas för att vi har lyssnat på ormens röst och roffat åt oss den förbjudna frukten, upptäcker vi vår egen utsatthet och litenhet och vi blir rädda för Gud och för varandra, vi gömmer oss. När våra ögon öppnas efter den långa vandringen med Den som förklarat Skriften för oss och gett oss korsets frukt - hans egen kropp - känner vi igen Honom. Han blir osynlig för våra ögon men hans närvaro värmer våra hjärtan.

Nu står vi tillsammans som Kristi kyrka i Sverige inför en utmaning. I denna tid mellan påsk och pingst måste vi resolut stå under Andens ljus. Omvända våra hjärtan och lyssna på hans röst så att vi renas och kan vittna om Herrens frälsning och syndernas förlåtelse för en värld som i sin bortvändhet från Gud lider och ropar.

I morse, när jag skulle sätta in detta inlägg, såg jag att man lyckats komma åt vår biskop som varit inblandad som själasörjare i ett komplicerat fall. Jag tänker på Jesu ord: ”Har jag sagt
något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” (Joh 18:23)
Helige Ande led och bevara din kyrka. Vi vill alla bli ljusets barn.