Guds tysta steg

Guds långsamma och tålmodiga väg in till mitt hjärta.
Du ger inte upp
men jag är långt borta
jag irrar omkring upptagen av tusen bekymmer
jag döljer mig bakom mitt dåliga samvete
jag ser Dig inte, jag är närblind,
Du är för nära!

Herre, öppna mina ögon så att jag ser
öppna mina öron så att jag hör ditt tysta steg in i mitt liv.
hela mitt hjärta så att jag kan låta din kärlek omsluta mig.

Min själ längtar efter Gud

Tron är inte en åsikt, en ideologi, en lära.
Tron är relation. Tron är ett ansikte. Tron är att vara vänd mot den som är vår källa, den som ständigt ger oss liv, den som kallar oss. Den som vill fylla vårt hjärta med liv och glädje.
Gud talar till oss varje dag. Han söker oss oavlåtligen, han tröttnar inte, han ger aldrig upp. Men vi lever bortvända från Honom, i glömskans land, som det heter i psaltaren!
Tron dör för att den inte får någon plats i vårt liv för att vi inte ger Gud lite av vår tid. När vår vardag uppfylls av så mycket (plus data- och mobilspel när vi har lite tid över!), när vi inte ens ägnar en tanke åt Gud försvinner Han hur vårt liv. Han finns där hela tiden, han upphör inte med att älska oss, men vi har blivit döva, blinda för hans närvaro.

I dag firar vi aposteln och evangelisten Matteus. Han satt utanför tullhuset, han var mycket upptagen och såg inte den som gick förbi och såg honom. Men han hörde honom ”Följ mig”! Han steg upp och följde honom.
Vilken glädje i Matteus liv. Han hade blivit sett och kallad. Det blev en stor fest den här kvällen och många var med. Det är smittosamt att bli sedd och kallad och att följa. Många får del av den glädjen.

I dag läser vi lukas kapitel 15 i mässan. Liknelserna och det förlorade: det förlorade fåret, det förlorade myntet, de förlorade sönerna. Jag berättade liknelsen om det förlorade fåret för Laura, första gången vi träffades. Vi kände inte varandra men jag hade hört att hon ville bli döpt. Hon började gråta och sa bara: du berättar om mitt liv.
Det handlar om oss, som lever som om vi var ensamma, vi vill klara oss själva, långt borta från vår Fader. Det handlar om den första människan, Adam, som vänt sig bort från sin skapare, sin källa, som förirrat sig bland träden i trädgården och som blir rädd när han hör Guds fotsteg.
Det handlar om Gud som inte kan resignera, om Gud som från början ger sig iväg för att leta efter sitt förlorade får. Det handlar om Guds kärlek som inte kan ge upp hoppet om oss.