Märkligt nog är det svårt för oss att ta emot glädjen, vi lever hellre i våra sorger och bekymmer. Kanske för att de är våra, för att de uppfyller våra tankar, ger oss ett slags berättigande?
Glädjen är en gåva. Vi tar emot den från en Annan. Den kallar oss ut ur oss själva, ut ur vårt mörker.
”I dag ska jag gästa ditt hem”, säger Jesus till Sackaios. ”Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje” (Luk 19:5-6). Glädjen är ett möte med den som älskar oss, som söker oss, som vill gästa vårt hem. Glädjen är själens näring, utan den dör vårt andliga liv.
I berättelsen om Sackaios ser vi hur förargelsen, sorgen gör sig påmint. Ett mumlande hörs: ”Han har tagit in hos en syndare”. Denna röst kan mycket väl komma från Sackaios själv. Denna glädje är ju inte för honom, han är inte värdig… Men Sackaios vägrar att gå in i en diskussion med rösten, han vänder sig resolut till Jesus, till den som har blivit hans Herre: ”Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag har ska jag ge åt de fattiga…”
1 kommentar:
Glädje kan upplevas som oförtjänt, " hur kan jag vara glad när min medmänniska lider?". Men det hjälper inte min medmänniska om jag inte i tacksamhet tar emot glädjen över det jag har och den kärlek jag får. Genom kraften i glädjen orkar jag sedan hjälpa min medmänniska.
Skicka en kommentar