tisdag 28 december 2010

Död i väntan på den sista dagen?

”Är Per inte lika död som alla andra döda, i väntan på den sista dagen?” Frågar någon. Detta är en allvarlig fråga som jag gärna vill försöka reda ut.
Per har lämnat detta jordiska liv och visst ska nu föreståndaren med Guds hjälp ta över, leda och fatta de beslut som ska fattas. Så mycket kan vi säga.
Men hur är det med Per, vad säger oss vår tro, inte vår fantasi eller våra känslor? För oss som lever i tid och rum är det omöjligt att föreställa oss hur ett liv utanför tiden och rummet ser ut.


Gud har kallat var och en av oss till livet. Han ger oss vårt jordiska liv för att vi ska bli oss själva genom att förverkliga den kallelse som är vår enligt hans frälsningsplan. Livet här och nu är det ställe där vi hörsammar Guds kallelse och svarar på den. Vi förbereder oss för mötet med Honom, som är vårt mål. Då ska vi svara inför Gud för det ansvar vi fått.

När de dör har somliga tvättat sig rena i lammets blod. De har i sitt vardagliga liv - eller, i sista stunden som rövaren som dör bredvid Jesus - tagit emot den frälsning Jesus vunnit åt dem. I dem har den gamla människan med sin självgodhet och sitt högmod dött. De är helt igenom helgade genom Kristi blod, genomlysta av kärleken. De är beredda att möta Gud ansikte mot ansikte. Vi kallar dem för helgon.
Andra kan inte omedelbart se Gud, den del av mörker som fortfarande finns i dem hindrar dem från det. De måste låta sig renas. Så här skriver Paulus (1 Kor 3:13-14)
"det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.”
(se 1 Pet 1:7)
Möjligheten finns även att människan helt och hållet och in i det sista avvisar Gud. Jesus har utgjutit sitt blod för alla människor, Gud dömer ingen till helvetet men det är den yttersta konsekvensen av människans frihet som kan vägra att låta sig älskas. (Guds vilja att frälsa alla är så stor att vi inte kan säga att någon människa finns där. Vad skedde i sista ögonblicket? Endast Gud vet det).

Detta sker omedelbart efter döden för var och en av oss:
Jesu ord till rövaren är mycket tydliga: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”
Det handlar här inte om att vänta på den yttersta tiden.

Vi tror alltså att våra avlidna är döda för detta jordiska liv, men levande hos Gud. Kärleken slocknar inte med döden. De fortsätter att älska oss. De älskar oss ännu mer nu, med en helt osjälvisk kärlek, de förlåter oss och vi kan förlåta dem! De ser på oss med kärlek och kan be för oss, inspirera oss...


Med det här har jag inte talat om den sista tiden och den yttersta domen.
När vi dör skiljs själen från kroppen. Vi är inga andliga varelser som bara har en ande som änglarna har. Själen, som redan är salig hos Gud, saknar sin kropp och väntar på den förandligade kropp som kommer att uppstå på den yttersta dagen. Hon väntar på den nya himlen och den nya jorden, den nya Jerusalem (Upp 21).
När den mänskliga historien nått sitt slut då sker den yttersta domen. Vi kommer att se hur Guds frälsningsplan fullbordats genom historien. Vi kommer att lovsjunga Gud för den frälsning han har berett åt oss. Vi kommer att se kärlekens seger. Vi kommer att se hur den har gått genom människans motstånd, hennes synd, hennes revolt. "De skall se på honom som de har genomborrat" (Joh 19:37). Vi kommer också att se vår egen plats och vårt ansvar i detta stora drama, hur vi blivit en levande sten som har sin egen plats i den himmelska Jerusalem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för detta klarläggande som var mycket värdefullt för mig att läsa. Jag har nyligen förlorat en nära vän från jorden och detta hjälper mig i min sorg och all annan sorg.Tänker på er på Berget och på Per och hans familj. Karin

Anonym sa...

Tack!