resan till Rom

Nu har det varit ett långt uppehåll i bloggandet! Har varit i Rom tillsammans med den katolsk-pingst dialogen som pågått sedan 2003. Vi är tolv stycken, tolv, som apostlarna! Sex pingstvänner, sex katoliker. Under alla dessa år har vi hunnit bli goda vänner och få respekt för varandra. Vår tro på Jesus Kristus förenar oss. Vi godtar varandra och betraktar varandra som syskon. Vi är inte överens om allting men vi kan se och tacka för att Jesu Ande verkar i var och en av oss.

En ny tanke för mig var att Jesus själv har bett för enheten: ”att de alla ska vara ett”. Jesus bön har kraft, han kan bara bli bönhörd av sin Fader, men vi måste gå in i hans bön. Vi ska inte ”jobba” för enheten, utan vi ska ta emot det som redan finns i Guds hjärta. Ta emot varandra som bröder och systrar i Kristus, han själv kommer att föra oss samman, till den enhet han har bett för.

På onsdag morgon var vi med på en allmän audiens på Petersplatsen. Vi var några tusen samlade och lyssnade på påvens undervisning om bön. Han utgick från 1Mos 18;20-23. Abrahams bön för Sodom. ”Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren.” Han underströk hur viktigt det är att stå kvar inför Herren i bön för våra medmänniskor.

Dessa dagar i Rom har varit en stor nåd för mig och ingett ett nytt hopp: Herren är trofast, han handlar i vår tid med kraft, men hans handlande är fördolt, vi ser det inte.
Herre öppna mina ögon, så jag ser det Du gör i vår tid,
Herre öppna mina öron så att jag urskiljer din röst mitt i världens buller!