Hen (4) Svar på Frågor

Tack för intressanta frågor som tvingar mig att reflektera vidare och djupare.

Varje människa är kallad till att bli sig själv och det blir ett livslångt arbete för var och en av oss.

Det kan vara intressant att veta att Israels berättelse börjar med Abrahams kallelse. 1 Mos 12. Herren sade till Abraham: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem och gå till det land som jag skall visa dig”. ”Gå till det land”, kan också översättas: ”gå till dig själv”. Abraham är kallad till att lämna det trygga, det välkända för att ge sig i väg och bli sig själv. Det blir ett livslångt äventyr med många risker! Han vågar lämna och gå för att Någon kallar honom.

Du ställer många frågor. Jag listar dem och reflektera över dem. Det blir mer än ett inlägg!

Först försöker jag reda ut begreppen. När man talar om kön eller om sexualitet finns olika nivåer:

-       Det biologiska, som du säger ” det enda som föräldrarna kan vara säkra på.”
-       Den upplevda könsidentiteten, som är att ”känna” sig som man eller kvinna
-       Det som är kulturellt. Den modell eller den roll, de värderingar som samhället eller kulturen     tvingar mer eller mindre på män och kvinnor

Ett barn har ett biologiskt kön, det är en pojke eller en flicka. Det är hennes/hans utgångspunkt. Ingen av oss har valt att födas och det är mycket som är givet redan när vi föds. Den kvinna och den man som gett oss livet, det land vi föds i, den tid, den kultur, det språk vi lever i osv. 

Vi har ett arv, vare sig vi vill det eller inte, och det är mycket konkret! Utifrån dessa konkreta villkor börjar vår egen utveckling som individ och som person.

Vårt biologiska kön är skrivet i våra celler yx eller xx och det inverkar på utvecklingen av våra hjärnor.

Det biologiska könet är vår utgångspunkt. Utifrån det kan vi  utveckla vår könsidentitet. Vi kan bejaka det eller revoltera, men det är svårt att förneka det .

Man kan tro att barnet blir friare att bli sig själv om man inte begränsar det till ett kön. Hen öppnar portar. Är det verkligen så? Varje sig vi vill det eller inte känner barnet som en hon eller som en han, inte som en hen! Är inte risken stor att barnet blir väldigt osäker när man inte vill veta av eller rent av förnekar det barnet intuitivt känner? På vilken grund ska hon/han bygga upp sig själv,

Bygger vi på en natur alltså någonting som är givet som en utgångspunkt eller beror allting på vår egen tolkning, på vår kultur, på det som just nu är politiskt korrekt?

Många frågor. Jag fortsätter nästa gång!

Ett minne. För minst 20 år sen träffade jag en kvinna som var med i en nämnd som skulle kolla barnböcker. Hon berättade att man i Sverige hade spenderat stora summor för att granska alla bilder som barnen såg. Männen gav nappflaskor och kvinnorna körde lastbilar osv. Nyligen hade man gjort en test i flera skolor och nästan alla lågstadieflickor hade ritat sig själva i typiska kvinnliga roller och pojkarna i mannliga! Hon var förtvivlad och upprörd! Vad hade man missat? Vad kunde samhället göra mer för ändra detta?