För några veckor sen, en söndag kväll, läste vi Bibeln tillsammans, här
på Berget. Vi läste och vi sjöng en kort berättelse som finns i Matteusevangeliet.
Det handlar just om Matteus och om hans kallelse (Matt 9:9-13)
Vid
den tiden när Jesus var på vandring
fick han se en man som hette Matteus
sitta utanför tullhuset,och hans sade till honom: ”Följ mig!”
och Matteus steg upp och följde honom…
Så småningom öppnades texten för oss.
Det handlar om Matteus, det handlar om var och en av oss.Jesus går förbi och han ser. Det finns många som finns där men Jesus ser Matteus, han ser mig, han ser dig…
Jesus talar till den som sitter där utanför tullhuset. Tullhuset, det
är hans jobb, men det är inte hans riktiga identitet! Han sitter på något sätt
lite utanför, han är inte riktigt med, även om han, varje månad, får ganska bra
betalt. Han drömmer om något annat, om något som skulle kunna hända i hans
ganska vardagliga och tråkiga liv. Han drömmer, men vart skulle han gå? Han
förblir sittande och dagarna går och åren går…
Men plötsligt finns Någon där, Någon som känner honom? Någon som kallar
honom!
”Följ mig!”: ett direkt, ett personligt tilltal! Matteus hoppar på sina fötter. Tillsammans med Jesus och hans lärjungar går han hem till sig.
Och det blir en stor fest med tullindrivare och syndare…
Festen är för alla, alla är välkomna,
Dörrarna är öppna! Du är bjuden!Men somliga känner sig för fina för att gå in till festen hos tullindrivaren Matteus…
Det är en fest för tullindrivare och syndare, för sjuka som behöver läkare.
Läs fortsättningen i Evangeliet