Vår vetenskapliga kultur lever i en
farlig skilsmässa mellan tron och vetenskapen.
Tron anses av många vara en flykt från verkligheten, en dröm, en utopi
osv. när den egentligen får oss att stå i verklighetens mitt.
Den heliga Treenigheten är upphovet,
grunden, källan till allt som finns. Skapelsen är inte någonting som hände i
tidens början, den sker nu. De gudomliga personerna verkar och uppenbarar sig i
och genom skapelsen. Skapelsen, den materiella världen står i en relation till
Treenighetens mysterium.
Vår relation till Gud står inte vid sidan om vår relation till den materiella verkligheten. Vi ska inte välja mellan det andliga eller det vetenskapliga, mellan tro och förnuft. Gud som är den som håller hela skapelsen i sin hand kan inte marginaliseras, privatiseras.
Vi kan närma oss skapelsens
begynnelse på ett vetenskapligt sätt, (som vi hörde i Hedningarnas förgård som hölls i Stockholm i september) försöka
förstå hur det kunde bli till, och på ett kontemplativt sätt: varför det blev
till. Det ena utesluter inte det andra. Big bang är en kärlekens explosion!
Omvändelsen till Gud är också en omvändelse till skapelsen!
Ekologin är också ett andligt problem och kan inte lösas bara på en tekniskt och ekonomiskt nivå.