Sakramentskåpet i Sankt Dominikus kapell

Gud, genom din makt finns allting,

Du bär hela universum i din mäktiga hand,

Du verkar ännu i denna stund (Joh 5:17)

Du finns mitt ibland oss

Du kallar oss och frälser oss nu!

 

Men din närvaro är förborgad

Din röst är som en stilla susning

Den överröstas av världens buller.

Dina tecken är så diskreta

Vem ser dem?

 

Vi kan förneka dig,

Bestämma att Du inte finns

Och du fortsätter att bära oss i din hand,

Att kalla oss vid vårt namn,

Att älska oss och erbjuda din kärlek.

 

”se, jag står vid dörren och bultar.

Om någon hör min röst

Och öppnar dörren

Skall jag gå in till honom

Och äta med honom

Och han med mig” (Upp 3:20)

Trettondagen - Epifania - Herrens uppenbarelse

I morgon avslutas jultiden. Alltsedan juldagen har vi betraktat det lilla barnet. Gud, den allsmäktige har blivit människa. Ett mysterium som övergår vårt begränsade förstånd. Hur kan detta barn, hur kan Jesus från Nasaret, vara Guds enfödde Son, ordet som har blivit människa?

Antingen faller vi på knä och tillber eller också förnekar vi mysteriet och reducerar Jesus till det vi kan förstå eller acceptera. Vi är fria. Gud tvingar oss inte att tro!

Vi kan tro och ta emot. Vi kan tro och fyllas av gudomlig glädje. Gud har kommit nära, Gud har blivit en av oss. Vi behöver aldrig mer vara ensamma. Vi är viktiga och älskade. Vi har en Fader i himlen.

Till alla de som läser denna blogg önskar jag denna glädje och ett gott nytt år 2013!