Nu
har det blivit en lång tystnad på bloggen
och
för varje dag som går känns det allt svårare att bryta den!
Varför
skriva idag när jag inte skrev igår?
Ja,
det är som att omvända sig och börja ett nytt liv.
Jag
ska göra det i morgon, tänker man, och med det får man gott samvete
men
man går aldrig till handlingen!
Jag
tror att ni kan känna igen resonemanget
och
då vet ni att ni inte är ensamma om det!
Anledning
till att jag börjar skriva igen är Pater Raniero Cantalamessas besök här på
Berget.
Han
höll en retreat med titeln: ”Anden stöder oss i vår svaghet”.
Vi
behöver alltså inte låta oss förlamas av vår egen svaghet, den får inte härska
över oss, den enda som är Herren över våra liv är Jesus Kristus.
”Kom,
följ mig!”
Detta
är hela den kristna tron. Att höra rösten som kallar oss och följa den.
Våga
lämna sin trygghet, sin illusion att vara ensam härskare över sitt liv
och
följa den Okände som kallar.
Den
uppståndne som kommer till oss från framtiden.
Tron
är ett spännande äventyr.
Den
är en väg att gå.
Den
som börjar gå trons väg lämnar så småningom sin inre splittring
Hon
blir en såsom Gud själv är en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar