onsdag 10 mars 2010

Ditt ansikte, Herre, söker jag

Herre, ditt ansikte söker jag
i min ungdomstid hörde jag dig
Du kallade mig vid mitt namn
Du förtrollade mig
och jag följde dig
Men så många tårar det blev,
så mycket lidande
så många misslyckande
var det din röst jag hört?

Herre, ditt ansikte sökte jag
Du hade ingen gestalt eller fägring, smärtornas man
det var våra sjukdomar du bar,
våra smärtor lade du på dig.
Herre, jag börjar skönja ditt sårade ansikte
det utstrålar ett ljus som upplyser mitt mörker
en frid som ger mig ro
en kärlek som väcker i mig medlidande
med alla mina sårade bröder och systrar.














Hör mitt rop
och låt min klagan komma inför dig,
Gud, Fader allsmäktig.
"Är du inte Messias? Hjälp då dig själv och oss."
Du, den allsmäktige!
Herre, vi anklagar och ropar.
Varför låter du din son och oss gå genom lidande och död?
Abba, Fader, för dig är allting möjligt
Ta denna bägare från mig:
men inte som jag vill, utan som du vill.

Abba, Fader.
Vi gick vilse till ett främmande land,
till dödens land
och du följer våra spår.
Du går med din enfödde son hela den långa, smärtsamma vägen
in i döden.
Du kommer och befriar oss,
Du öppnar för oss livets portar
Du leder oss in i ditt gudomliga liv.

Herre, allsmäktige Fader,
allsmäktig i kärlek,
Du låter dig inte besegras av våra onda hjärtan,
Du gör oss till dina älskade, älskande barn.






Bröd i öknen
din kropp, Herre, utgiven för mig.
I så diskret och fattig gestalt du kommer till mig Herre.
Lite bröd som inte har någon smak
lite bröd, som jag håller i min hand.

Ta och ät
bröd som mättar i öknen
bröd för färden
vardagligt bröd för vardagen

Bröd som väcker min hunger efter dig, Herre.
Bröd som helar mig
Bröd som gör mig seende, hörande
så att jag kan se ditt spår i min vardag
så att jag kan höra din röst som kallar mig vid namn.

















Du är källan till min lovsång,
källan till mitt liv, Herre.
När jag står inför dig, min källa,
föds en lovsång ur mitt liv,
ur min begränsning,
ur mina sår,
ur mina förlåtna synder.
När jag tar mitt liv i egna händer, dör lovsången.

Du är källan till min lovsång, Herre,
i dig gläds jag åt de gåvor du gett andra,
åt den skönhet, den godhet du lagt i dem.
När jag glömmer dig
blir de så stora, hotfulla.
Jag kvävs i denna trånga värld,
Herre, rädda mig, led mig till en rymlig plats.

Du är källan till min lovsång, Herre.
När jag vandrar med dig
öppnar sig hela skapelsen
och jag förstår dess hemliga språk
allt talar om dig, Herre.

2 kommentarer:

karin ranieli sa...

Syster Veronica,
jag är så glad att jag hittat din blogg...tack för vad du skriver..till eftertanke och inspiration

blessings,

Karin Ranieli

Anonym sa...

så fina ord