Nu är det redan juli och jag har inte skrivit på min blogg på länge. Ser att jag var flittigare den första månaden jag skrev.
Det kändes roligt men sen tröttnar man! Det är precis som med bönen. I början är det lätt att be, hjärtat är uppfyllt av ljuvliga känslor. Man tror att man älskar Gud och alla omkring en! Men sen tröttnar man! Man har inga känslor längre. Det gäller ändå att hålla ut, att inte ge upp. Bönen är en lång vandring i öknen med någon oas då och då. Det är ingen lätt väg men det är värt att gå den. Så småningom blir man mindre självupptagen och man börjar skönja Den man vandrar tillsammans med, Den levande Guden. Han som ständigt är närvarande i våra liv fast i det fördolda.
Det gäller kanske också att inte ge upp när det handlar om bloggen. Det kan vara viktigt för någon man inte ser?
3 kommentarer:
Dina ord gör i alla fall skillnad för mig..
Tack för dina ord det var precis vad jag behövde idag. Jag var på Berget i början av denna veckan och längtar redan tillbaka. Du hälsade på mig och tog i hand första dan innan vi gått in i retreaten. Jag fick en omedelbar känsla av kontakt. Du gör säkert mycket gott i ditt liv. Tack och god fortsättning även på din resa. Ulla Knutsson
Vi behöver fler bloggar med innehåll. Din har det! Kanske några tips om hur du kan vidarutveckla din. Länka till Dagen ibland och alla sammanhang som talar om berget; positivt och negativt (bemöt gärna det negativa). Lägg in bilder från er vardag; Berget har en speciell bildskön vila...
Lycka till med allt och fortsätt...
Skicka en kommentar