Gud är en annan

"En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev
han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig
Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När
Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken
märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren
såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken:
”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare!
Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din
faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt
ansikte. Han vågade inte se på Gud".

Detta är en berättelse om hur Gud uppenbarar sig för Mose. Vi kan läsa den i andra Moseboken. Mose har vandrat långt, till andra sidan öknen. En lång livsvandring som fört honom, till Guds berg, nära Gud! Men han vet det inte. Han är ensam med sina får. Han ser en märklig syn: en buske som brinner utan att brinna! han vill förstå, undersöka varför det är så, men en röst ropar på honom och hindrar honom att komma närmare. "Ta av dig skorna, du står på helig mark". Mose har kommit nära Gud och Gud låter sig inte undesökas. Gud är inte ett objekt, utan en närvaro, en förtärande eld. Inför Gud, döljer Mose sitt ansikte, han böjer sig ner inför honom.

Gud är en annan. Gud är inte en projicering av våra föreställningar. Vi ger inte Gud liv, han finns inte för att vi finns utan tvärtom. I vår tid har Gud blivit liten, vi har förminskat honom. Vi har en del att lära oss av Gamla Testamentets stora gestalter: Mose, Abraham, Elia, som föll ner inför Gud... Vi måste böja oss ner inför Gud i förundran och tillbedjan, utan ord, för att lära känna Honom, för att lära känna oss själva, människor.