Gud har skapat oss av kärlek. Han älskar alla människor. Jesus har dött för alla och frälsningen är till för alla utan undantag.
Vi förtjänar inte Guds kärlek. Vi behöver inte göra någonting för att bli älskade av Honom. Kärleken är till sitt väsen gratis.
Men kärleken längtar efter ömsesidighet. Den som älskar vill bli älskad tillbaka. Gud längtar efter vår kärlek. Detta kan verka märkvärdigt för många. Hur skulle Gud kunna längta efter just min kärlek, jag är ju ingenting! Vad skulle min kärlek kunna tillfoga Gud?
Ja detta är ett mysterium. De stora grekiska filosoferna, som har nått långt i sin reflexion över Gud, kunde tänka sig att människans lycka var att älska Gud men att denna kärlek kunde vara ömsesidig, att Gud kunde bry sig om människan och t.o.m. längta efter att bli älskad av människan var inte någonting de kunde tänka sig. Gud är fullkomlig och salig i sig själv. Han kan inte sakna någonting inte längta efter någonting, allraminst människans kärlek.
Den bibliska uppenbarelsen öppnar ett helt nytt perspektiv. Den säger någonting som människan själv inte kunde komma på. Gud utväljer åt sig ett folk. Gud älskar och längtar efter Israels kärlek. Genom att kalla och älska detta folk vill han visa hur han älskar alla folk. Kärleken är alltid personlig. Gud älskar inte alla i stort! Utan ett folk och ett folk, en människa och en människa på ett alldeles unikt och personligt sätt.
Jesus älskar och ger sitt liv för oss, för var och en av oss. Han känner oss vid namn. Han ger oss del av sin Ande så att vår kärlekskapacitet ska helas och upphöjas och vi förmår älska Gud.
Människans salighet är att ta emot Guds kärlek och att älska tillbaka! Att glömma sig själv för att hon är vänd mot den hon älskar.
Att ta emot kärleken och älska tillbaka. Detta engagerar vår frihet. Vi måste svara på kärleken. Vi är inte bara passiva vi måste säga vårt JA. Som Maria: ”Se jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”.
Vi tar ett steg mot den som älskar oss. Vi vänder oss mot honom. Vi lyssnar och går in i en helig lydnad. Jesus säger: den som älskar mig är den som gör min Faders vilja. Detta förändrar livet och ger det mening och glädje.
4 kommentarer:
antar, att det värsta som kan hända en förälder är, att barnet vänder sig bort.
Och om det finns en gud som gjort oss är det väl lätt att tänka att det är på samma sätt.
Men tänk om det är ännu större - att den där guden som jag inte vet om jag tror på, är helt beroende av sin skapelse för att känna sig själv levande. Att liv liksom kräver relation för att förnimmas.
Då kan man visserligen vara allsmäktig och fullkomlig - men utan svar.
Om människorna lever i gud - så står det ju här och var - då är det våra rörelser som är guds inre rörelse. Och då blir vår kärlek fruktansvärt värdefull.
Den tanken verkar väl helt galen.
Men... vem var det som sa, att det där med gud och tro och sånt är dårskap... ?
Äh, i alla fall, om det finns en gud så får kärleken en större mening.
Och utan en gud.. ja då är väl kärleken i alla fall något man vill känna och uppnå.
/Ebba
Kommentar om "frälsning":
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står det om i Tan’’kh (den judiska Bibeln (som kristna kallar för det ”Gamla testamentet”)) och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) (se www.netzarim.co.il för argumentation som implicerar det) från Nasaret (hans undervisning förvrängdes sedan av hellenister och den förvrängda undervisningen finns i ”Matteusevangeliet” (som är anti-Torah (anti-Moseböckerna))).
Bibeln – t.ex. Yekhezqeil (”Hesekiel”) 18 utlovar förlåtelse till dem och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla mitzwot (översättning: direktiv eller military-style orders) i Torah (Torah betyder instruktion). Skaparen kan inte ljuga och ändras inte (Malakhi 3:6)!
Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) levde och praktiserade Torah med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla mitzwot i Torah) hos alla de som gör sitt yttersta i att hålla ha-Sheims (Skaparens) mitzwot (direktiv) i Torah (i enlighet med vad som står i Yekhezeqiel 18); samt hos dem som har medvetet brutit mot ett Torah-direktiv (t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk) och upphör med sin Torah-överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Torah icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Tan’’kh syn och Ribi Yehoshuas syn strider således mot Rom. 10:9 m.fl.
Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till ha-olam haba (vilket kristna skulle kalla ”himlen”). Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till ha-olam haba enligt Yekhezeqeil ("Hesekiel") kapitel 18.
Anders Branderud
oj hjälp man blir rent förskräckt över så många underliga ord och språkligheter. Om Gud är så komplicerad är det nog inget för vanligt folk.
Det är som broder W. Stinisson förklarat: det går att förstå att Gud älskar människan, men det är svårt att förstå och ta till sig att det också innebär att Gud älskar just mig.
Skicka en kommentar