I dag läser vi lukas kapitel 15 i mässan. Liknelserna och det förlorade: det förlorade fåret, det förlorade myntet, de förlorade sönerna. Jag berättade liknelsen om det förlorade fåret för Laura, första gången vi träffades. Vi kände inte varandra men jag hade hört att hon ville bli döpt. Hon började gråta och sa bara: du berättar om mitt liv.
Det handlar om oss, som lever som om vi var ensamma, vi vill klara oss själva, långt borta från vår Fader. Det handlar om den första människan, Adam, som vänt sig bort från sin skapare, sin källa, som förirrat sig bland träden i trädgården och som blir rädd när han hör Guds fotsteg.
Det handlar om Gud som inte kan resignera, om Gud som från början ger sig iväg för att leta efter sitt förlorade får. Det handlar om Guds kärlek som inte kan ge upp hoppet om oss.
1 kommentar:
" Men Herren Gud ropade på mannen: Var är du?"
Gud söker oss ständigt, men vi gömmer oss för Honom, ibland av skam, ibland av rädsla. Men Gud straffar oss inte för det, Han söker oss för att förena oss med Honom i Hans kärlek till människan och till skapelsen.
Skicka en kommentar