Förra veckan var vi några stycken samlade här i S:t Dominicus kapell och bad för Per som höll på att dö.
Jag tittade på det lilla röda ljuset framför sakramentsskåpet och såg att det nästan hade brunnit ut. Lågan hade nått botten och skulle snart slockna och då lyste hela glaset.
Jag tänkte att så var det med Per, lågan hade nått botten han var helt igenomlyst.
När man tänder ett nytt ljus, lyser bara ytan.
Så är det när man döps.Ett ljus tänds i våra hjärtan och hela livet behövs för att hela människan ska bli ljus. Per har låtit trons ljus bränna bort allt mörker i honom. Det har varit en kamp, en hård kamp ibland. Med Den Helige Andes hjälp har han segrat!
Per, hjälp oss nu att låta ljuset segra i oss, att helt och hållet bli ljusets barn i vilka inget mörker finns!
fredag 31 december 2010
tisdag 28 december 2010
Död i väntan på den sista dagen?
”Är Per inte lika död som alla andra döda, i väntan på den sista dagen?” Frågar någon. Detta är en allvarlig fråga som jag gärna vill försöka reda ut.
Per har lämnat detta jordiska liv och visst ska nu föreståndaren med Guds hjälp ta över, leda och fatta de beslut som ska fattas. Så mycket kan vi säga.
Men hur är det med Per, vad säger oss vår tro, inte vår fantasi eller våra känslor? För oss som lever i tid och rum är det omöjligt att föreställa oss hur ett liv utanför tiden och rummet ser ut.
Gud har kallat var och en av oss till livet. Han ger oss vårt jordiska liv för att vi ska bli oss själva genom att förverkliga den kallelse som är vår enligt hans frälsningsplan. Livet här och nu är det ställe där vi hörsammar Guds kallelse och svarar på den. Vi förbereder oss för mötet med Honom, som är vårt mål. Då ska vi svara inför Gud för det ansvar vi fått.
När de dör har somliga tvättat sig rena i lammets blod. De har i sitt vardagliga liv - eller, i sista stunden som rövaren som dör bredvid Jesus - tagit emot den frälsning Jesus vunnit åt dem. I dem har den gamla människan med sin självgodhet och sitt högmod dött. De är helt igenom helgade genom Kristi blod, genomlysta av kärleken. De är beredda att möta Gud ansikte mot ansikte. Vi kallar dem för helgon.
Andra kan inte omedelbart se Gud, den del av mörker som fortfarande finns i dem hindrar dem från det. De måste låta sig renas. Så här skriver Paulus (1 Kor 3:13-14)
"det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.”
(se 1 Pet 1:7)
Möjligheten finns även att människan helt och hållet och in i det sista avvisar Gud. Jesus har utgjutit sitt blod för alla människor, Gud dömer ingen till helvetet men det är den yttersta konsekvensen av människans frihet som kan vägra att låta sig älskas. (Guds vilja att frälsa alla är så stor att vi inte kan säga att någon människa finns där. Vad skedde i sista ögonblicket? Endast Gud vet det).
Detta sker omedelbart efter döden för var och en av oss:
Jesu ord till rövaren är mycket tydliga: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”
Det handlar här inte om att vänta på den yttersta tiden.
Vi tror alltså att våra avlidna är döda för detta jordiska liv, men levande hos Gud. Kärleken slocknar inte med döden. De fortsätter att älska oss. De älskar oss ännu mer nu, med en helt osjälvisk kärlek, de förlåter oss och vi kan förlåta dem! De ser på oss med kärlek och kan be för oss, inspirera oss...
Med det här har jag inte talat om den sista tiden och den yttersta domen.
När vi dör skiljs själen från kroppen. Vi är inga andliga varelser som bara har en ande som änglarna har. Själen, som redan är salig hos Gud, saknar sin kropp och väntar på den förandligade kropp som kommer att uppstå på den yttersta dagen. Hon väntar på den nya himlen och den nya jorden, den nya Jerusalem (Upp 21).
När den mänskliga historien nått sitt slut då sker den yttersta domen. Vi kommer att se hur Guds frälsningsplan fullbordats genom historien. Vi kommer att lovsjunga Gud för den frälsning han har berett åt oss. Vi kommer att se kärlekens seger. Vi kommer att se hur den har gått genom människans motstånd, hennes synd, hennes revolt. "De skall se på honom som de har genomborrat" (Joh 19:37). Vi kommer också att se vår egen plats och vårt ansvar i detta stora drama, hur vi blivit en levande sten som har sin egen plats i den himmelska Jerusalem.
Per har lämnat detta jordiska liv och visst ska nu föreståndaren med Guds hjälp ta över, leda och fatta de beslut som ska fattas. Så mycket kan vi säga.
Men hur är det med Per, vad säger oss vår tro, inte vår fantasi eller våra känslor? För oss som lever i tid och rum är det omöjligt att föreställa oss hur ett liv utanför tiden och rummet ser ut.
Gud har kallat var och en av oss till livet. Han ger oss vårt jordiska liv för att vi ska bli oss själva genom att förverkliga den kallelse som är vår enligt hans frälsningsplan. Livet här och nu är det ställe där vi hörsammar Guds kallelse och svarar på den. Vi förbereder oss för mötet med Honom, som är vårt mål. Då ska vi svara inför Gud för det ansvar vi fått.
När de dör har somliga tvättat sig rena i lammets blod. De har i sitt vardagliga liv - eller, i sista stunden som rövaren som dör bredvid Jesus - tagit emot den frälsning Jesus vunnit åt dem. I dem har den gamla människan med sin självgodhet och sitt högmod dött. De är helt igenom helgade genom Kristi blod, genomlysta av kärleken. De är beredda att möta Gud ansikte mot ansikte. Vi kallar dem för helgon.
Andra kan inte omedelbart se Gud, den del av mörker som fortfarande finns i dem hindrar dem från det. De måste låta sig renas. Så här skriver Paulus (1 Kor 3:13-14)
"det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.”
(se 1 Pet 1:7)
Möjligheten finns även att människan helt och hållet och in i det sista avvisar Gud. Jesus har utgjutit sitt blod för alla människor, Gud dömer ingen till helvetet men det är den yttersta konsekvensen av människans frihet som kan vägra att låta sig älskas. (Guds vilja att frälsa alla är så stor att vi inte kan säga att någon människa finns där. Vad skedde i sista ögonblicket? Endast Gud vet det).
Detta sker omedelbart efter döden för var och en av oss:
Jesu ord till rövaren är mycket tydliga: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”
Det handlar här inte om att vänta på den yttersta tiden.
Vi tror alltså att våra avlidna är döda för detta jordiska liv, men levande hos Gud. Kärleken slocknar inte med döden. De fortsätter att älska oss. De älskar oss ännu mer nu, med en helt osjälvisk kärlek, de förlåter oss och vi kan förlåta dem! De ser på oss med kärlek och kan be för oss, inspirera oss...
Med det här har jag inte talat om den sista tiden och den yttersta domen.
När vi dör skiljs själen från kroppen. Vi är inga andliga varelser som bara har en ande som änglarna har. Själen, som redan är salig hos Gud, saknar sin kropp och väntar på den förandligade kropp som kommer att uppstå på den yttersta dagen. Hon väntar på den nya himlen och den nya jorden, den nya Jerusalem (Upp 21).
När den mänskliga historien nått sitt slut då sker den yttersta domen. Vi kommer att se hur Guds frälsningsplan fullbordats genom historien. Vi kommer att lovsjunga Gud för den frälsning han har berett åt oss. Vi kommer att se kärlekens seger. Vi kommer att se hur den har gått genom människans motstånd, hennes synd, hennes revolt. "De skall se på honom som de har genomborrat" (Joh 19:37). Vi kommer också att se vår egen plats och vårt ansvar i detta stora drama, hur vi blivit en levande sten som har sin egen plats i den himmelska Jerusalem.
söndag 26 december 2010
Per Mases himmelska födelse
Per somnade in i förrgår kväll kl.18, just när julhelgen ringdes in. Nu har vi, medarbetarna på Berget, åkt till Per och Elsa och varit med när Per bars bort. Per hade själv förberett denna stund och vi sjöng och bad som han hade önskat. Här på Berget är Pers närvaro påtaglig. Vi är omslutna av den frid och den kärlek han utstrålat under sitt jordiska liv. Han är nu mer levande än någonsin och kommer att vaka över oss och leda oss vidare.
söndag 12 december 2010
Herre Jesus, kom!
"Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör skall säga: "Kom!" Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt dricka av livets vatten." Upp 22:17
Herren är den som kommer. Han kommer ständigt i våra liv, han kommer i världens liv och den som hör hans steg, den som har ett öppet hjärta, den som törstar ska säga "kom!"
Kom! Det är vår bön under Advent. Vi väntar på Den som kommer.
Ur djupet ropar vi: Kom!
Ur mörkret ropar vi: Kom!
Herren är den som kommer. Han kommer ständigt i våra liv, han kommer i världens liv och den som hör hans steg, den som har ett öppet hjärta, den som törstar ska säga "kom!"
Kom! Det är vår bön under Advent. Vi väntar på Den som kommer.
Ur djupet ropar vi: Kom!
Ur mörkret ropar vi: Kom!
tisdag 7 december 2010
8 december: ”Marias utkorelse och fullkomliga renhet”, står det i den katolska almanackan. Det låter kanske konstigt i icke katolska öron! Vad är det vi ska fira i morgon egentligen?
Maria utkorelse, vad betyder det? Att Maria från början har varit utvald av Gud för att bli mor till Guds evige Son. Hon blev utvald såsom Abraham, Mose, David blev utvalda, som var och en av oss är utvalda för den uppgift som är vår i Guds frälsningsplan!
Hennes fullkomliga renhet består i att hennes JA är bara JA och inte både ja och nej. Hon säger ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Mose däremot diskuterar med Gud i nästan två kapitel för att till sist säga: ”sänd bud med någon annan, vem du vill.”( 2 Mos 3-4 Se även Gideons diskussion med Gud i Dom 6).
Att Maria blir moder till Guds Son är ett stort mysterium. Vi kan gå in i det endast med vår tro. Vårt mänskliga förnuft räcker inte till!
Den helige Anselm av Canterbury skriver: ”Gud föder sin son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria, inte som en annan son, utan som en och densamme, för att denne i en och samma person skulle vara Guds och Marias gemensamme Son. Hela naturen är skapad av Gud och Gud är född av Maria. Gud har skapat allt och Maria har fött Gud. Gud som skapat allt ville själv framgå ur Maria. Så återskapade han allt som han hade skapat. Han som kunde skapa allt ur intet ville inte återskapa det utan Maria när det hade fördärvats.
Gud är alltså Fader till allt skapat, Maria är moder till allt återskapat. Gud är Fader till alltets tillblivelse, Maria är moder till alltets återställelse . Gud födde honom, genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst”.
Maria utkorelse, vad betyder det? Att Maria från början har varit utvald av Gud för att bli mor till Guds evige Son. Hon blev utvald såsom Abraham, Mose, David blev utvalda, som var och en av oss är utvalda för den uppgift som är vår i Guds frälsningsplan!
Hennes fullkomliga renhet består i att hennes JA är bara JA och inte både ja och nej. Hon säger ”Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Mose däremot diskuterar med Gud i nästan två kapitel för att till sist säga: ”sänd bud med någon annan, vem du vill.”( 2 Mos 3-4 Se även Gideons diskussion med Gud i Dom 6).
Att Maria blir moder till Guds Son är ett stort mysterium. Vi kan gå in i det endast med vår tro. Vårt mänskliga förnuft räcker inte till!
Den helige Anselm av Canterbury skriver: ”Gud föder sin son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria, inte som en annan son, utan som en och densamme, för att denne i en och samma person skulle vara Guds och Marias gemensamme Son. Hela naturen är skapad av Gud och Gud är född av Maria. Gud har skapat allt och Maria har fött Gud. Gud som skapat allt ville själv framgå ur Maria. Så återskapade han allt som han hade skapat. Han som kunde skapa allt ur intet ville inte återskapa det utan Maria när det hade fördärvats.
Gud är alltså Fader till allt skapat, Maria är moder till allt återskapat. Gud är Fader till alltets tillblivelse, Maria är moder till alltets återställelse . Gud födde honom, genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst”.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)