Sista januari

Sista januari, dags att skörda, att plocka frukterna som Herren gett mig denna månad och bära fram dem i tacksägelse, eukaristi.

10 januari, Pers begravning, en himmelsk fest. Alla förenade i Rättviks kyrka för att tacka för Pers liv, för den han har varit för det han förmedlat till oss av Guds ofattbara kärlek .

Böneveckan för kyrkans enhet. Tacka för att vi tillsammans är Kristi kropp, för att Herren vill hela sin kropp och föra oss samman som den gode Herden samlar sina får. Redan nu är vi kallade att tillsammans vittna om den frälsning han har vunnit åt oss. Tacka för att han uppenbarar Fadern för oss, för att han leder oss in i Guds mysterium i Treenighetens eget liv. För att han utgjuter över oss sin Ande som får oss att känna Gud inifrån, att ropa Abba, Fader.

Paulus omvändelses fest. Den stolte farisé som är på väg med fullmakt från översteprästerna och som blir omkullkastad av Guds bländande härlighet. Han blir blind, han som trodde sig se bättre än alla de han förföljde. Han måste bli ledd vid handen som ett barn. Han blir beroende och få höra genom en annan, Ananias, det han ska göra.
I år har denna fest öppnat sig för mig på ett alldeles speciellt sätt och varit en källa av nåd. Kanske för att jag fått förmånen att meditera över den med olika grupper.

Så många möten med olika människor som gett så mycket. Församlingen i Västerås. Kursen i vårdvetenskap med den djupa reflexionen över människans värdighet och kärlekens dynamik. Retreaten jag just ledd för THS. Glädjen över alla dessa unga människor som Herren kallar till sin tjänst.

Jag kunde räkna upp mycket mer och egentligen aldrig bli färdig med att tacka Gud för allt det han gör i mitt liv. Jag är blind så många gånger och ser inte. Herre, öppna mina ögon och mitt hjärta så att jag ser det Du gör i mitt liv, så att hela mitt liv blir eukaristi!