Korsfäst för oss under Pontius Pilatus

Vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap
för hedningarna, skriver Paulus (1 Kor 1:23). Han talar i Galaterbrevet om det anstötliga i korset (Gal 5:11). För Paulus samtida var talet om korset en dårskap. I vår upplysta tid är dårskapen inte mindre!

Den Gud många tror på, är en god, kärleksfull gud, en gud i himlen, som tronar högt över våra mänskliga omständigheter och petitesser. Alla är godkända, älskade, precis som de är, ingen behöver ändra på någonting, omvända sig! Att Jesus dog på ett kors tycks helt irrelevant, opassande. Att han dog för våra synder är obegripligt för att inte säga anstötligt!

Det är inte lättare för kristna än för andra att se på korset, att gå in i korsets mysterium. När vi läser Evangelierna kan vi konstatera att för Jesu lärjungar själva, var talet om korset obegripligt. De väntade en mänsklig triumf och de förstod inte när Jesus upprepade gånger talade om sin förestående död. ”Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom” ( Mark 8:32). Deras egna föreställningar och planer gick stick i stäv med det han sade.Deras hjärtan var förstockade. När han arresterades och korsfästes flydde de. Först på Pingstdagen, när den Helige Ande fyllde deras hjärtan, och när deras förstånd blev upplyst av Andens ljus, började korsets mysterium öppna sig för dem. ”Talet om korset” (1 Kor 1:18) är för alla människor en stötesten, det kan inte förstås utan den Helige Andes hjälp.

Jesu har kommit för att ge sitt liv. Hans död ingår i hans mission. Han är medveten om den från början. Han ger sitt liv frivilligt.”Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja” (Joh 10:18). ”Jesu våldsamma död var inte resultatet av tillfälligheternas spel genom en rad olyckliga omständigheter” skriver Katolska kyrkans katekes (KKK 599).
Hans död är inte heller det pris som krävs för att blidka en vredgad Gud eller för att stilla gudomens kränkta heder. Gud har inte gjort döden (Salomos vishet 1:13 ). Fadern vill inte Sonens död. Hans vilja, den heliga Treenighetens vilja är människans räddning. Jesu död har en trinitarisk dimension.

Jesus har dött för våra synder, på grund av våra synder. Människorna har dödat Jesus, judarna och romarna på sin tid, var och en av oss syndare på vår tid. Synden, människans vägran att vara en skapad varelse, att ta emot sitt liv ur skaparens hand och vara beroende av den Gud som ständigt kallar henne till livet, har stängt in människan i döden. Hennes liv, som hon vill behållaför sig själv, leder ingenstans, det har inget ursprung och inget mål. Hon är instängd i meningslösheten (se 1Pet1:18), i döden.

Den som var Livet självt, Ordet i vilket allting blev skapat, har blivit kött för att söka människan där hon var instängd. Den odödlige har tagit en mänsklig natur för att dö. Jesus, den gode herden, söker sitt borttappade får. Han går in i döden för att besegra den och befria människan. Han, den syndfria, har överlämnats i syndarnas händer (Matt 26:45). Han som är kärleken har utsatts för människans motstånd, för hennes förakt och hån, för hennes grymhet, och hat och han har inte låtit sig besegras. Kärleken har triumferat. Han som är ljuset har trängt in i människans mörker ”och mörkret har inte övervunnit det” (Joh1:5). Han som är Vägen har öppnat en väg som leder människan tillbaka till Fadern och till hennes egen identitet som Guds barn.

Jesu död är inte en myt. Hans död har skett i den mänskliga historia, han blev korsfäst ”under Pontius Pilatus.”Denna händelse som ägt rum en gång i tiden, som kan dateras, överskuggar hela mänsklighetens historia. Den som dör på korset är Gud själv. Det som skett ”en gång för alla” (Heb 9:12) är aktuellt – idag, i varje tid, för varje generation. Vid sin sista måltid med sina lärjungar föregriper Jesus det som ska hända: ”Ta och ät detta är min kropp utgiven för er … Ta och drick, detta är mitt blod utgjutet för er”. Vid varje mässa aktualiseras detta stora mysterium.
”När jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig. Detta sade [Jesus] för att ange på vilket sätt han skulle dö.”( Joh 12:32-33). Korset har tecknats mellan himmel och jord från världens begynnelse säger kyrkofadern Ireneus. Korset är det stora mysteriet som reser sig över hela kosmos, hela mänskliga historien. Vid korset uppenbaras Guds ofattbara kärlek för sin skapade varelse. Inför Korset kan vi bara falla ner och tillbe, vi blir aldrig färdiga med att betrakta den korsfäste och låta oss undervisas av hans Ande.