abortdebattens spelregler

”Finns det några speciella spelregler i abortdebatten?” Frågan ställs av Svenska Evangeliska Alliansen. ”Vi planerar för ett Almedalsseminarium i just detta ämne - abortdebattens spelregler”.

Jag undrar om det överhuvudtaget går att debattera om abort och hitta spelregler såsom man kan göra för andra debatter i samhällsfrågor? Frågan är större än vad som ryms i debattformen.
Abort: ”man släcker ett liv, får ett hjärta att sluta slå och avbryter ett liv”, skriver Marcus Birro. Här gäller det liv och död, man är på en annan nivå än i andra debatter .
En abort är ett faktum, ett liv har släckt, men det är inte bara det. Det finns också många svåra känslor och det går inte att diskutera bort dem.

I abortfrågan talar man inte om ting, om problem att lösa utan om en verklighet som har med livets mysterium att göra. Man når en gräns och det tycks mig svårt att kunna säga någonting relevant innanför denna gräns. Debatten måste lyftas på en annan nivå annars blir det för trångt och hopplöst!

Vi kan tala om abort när vi erkänner att vi inte är herrar över livet, att livet är en gåva som kommer från en Annan. Att Den som har gett liv (alltså inte vi) har makt över liv och död.
I hans ljus kan vi inse att döden aldrig kan vara en lösning och inte heller kan ha det sista ordet.
Vi måste veta att Någon har tagit emot dessa små liv som inte fått födas på denna jord.
Vi måste veta att Någon kan trösta den kvinna som gått genom en abort och den man som aldrig blev far.
Den som är livets Herre öppnar ständigt en ny väg och ger en framtid åt den som känner sig instängd i det som har hänt. Bördan kan lyftas av. Det finns en förlåtelse, och en ny oväntad glädje blir möjlig!

I Guds ljus skulle vi kunna finna andra lösningar än döden för det spirande livet som man inte trodde sig kunna ta emot. I Kärlekens ljus kan vi bli uppfinningsrika och hitta goda lösningar som främjar livet på alla nivåer.