Jag har gett dig ditt namn, du är min.

Den 30 augusti 1961 avlade jag mina löften i ett kloster några mil norr om Paris och vigde mitt liv helt åt Herren som hade kallat mig. Jag var 22 år gammal.

När jag som 16-åring läste dessa ord hos profeten Jesaja:
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig...
Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig "(Jes 43:1-4),
fick mitt liv och min kallelse, som varit klar för mig redan i barndomen, ett nytt ljus. Jag förstod att det handlade om en kärlek, att Gud älskade mig och då vågade jag svara JA, på en kallelse som hittills skrämt mig.

Jag kan säga att jag har gått genom vatten och genom eld. Det har inte alltid varit lätt, ibland har det t.o.m. varit mycket svårt, men Han har varit trofast Han som kallat mig. Han har gett sina änglar befallning att bevara mig på alla mina vägar, så att jag inte stöter min fot mot någon sten (Ps 91). Han har uppfyllt mina djupaste önskningar och fört mig på underliga vägar till den plats där jag nu befinner mig och gett mig en kommunitet där jag med glädje tjänar Honom och de han sänder på min väg.

När jag ser tillbaka på dessa år flödar mitt hjärta över av lovsång och tacksägelse. Jag vill tillsammans me alla mina vänner - kända och okända - tacka Gud för dessa år.


Nu gör jag en paus i bloggandet. Jag flyger till Frankrike och är borta en månad.
Jag hör av mig när jag kommer tillbaka!

att omvända sig till Jesus Kristus

läste nyligen i Dagen att en del muslimer kommer till tro på Jesus Kristus, även judar gör det, messianska judar. Jag har träffat några. Tänk om vi skulle göra efter och alla kristna skulle omvända sig till Jesus Kristus! Världen och kyrkorna skulle se annorlunda ut!

Vänskap

Tack alla kända och okända vänner som uppmuntrat mig till att fortsätta skriva blogg. Ibland är det lätt och ibland trögt!

Här på Berget har vi en underbar tid. Inte att sommarvädret är speciellt fint, ömsom varmt ömsom kallt med mycket regn, vilket gör att en del av oss är förskyllda. Men det kommer mycket folk och det finns en underbar stämning. Per Mases talade mycket om vänskap och det är det man känner här.

Hade fram till igår en retreat om förlåtelse, försoning, helande. Vad viktigt detta är. Många människor går och bär på så tunga bördor, länge. Det är underbart att upptäcka att frälsningen inte är ett abstrakt begrepp. Det är mycket konkret, det når mitt liv. Ingenting i mitt liv behöver jag sätta inom parentes, förtränga. Jesu kors har makt att hela mig, men jag måste få hjälp att förstå det, att ta emot den helande kraften som kommer från korset.
Gud älskar oss långt mer än vi kan föreställa oss. Ingenting finns i våra liv som kan skilja oss från hans kärlek. Jesus har gått så långt ner i människans elände och förnedring att ingenting kan falla utanför hans kärlek.

"Se, jag gör allting nytt," vilket underbart löfte!

Första söndagen i juli

Första söndagen i juli. Grått och regnigt!
Undrar ibland om någon läser det jag skriver. Det känns som att kasta en flaska i havet. Kanske når det fram till någon som behöver det just nu? Kanske går det förlorat i det stora vattnet?

Mediterrar över den text vi (av misstag) läste igår i mässan. Ur Amos bok:" Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat. Bygga upp den som i forna dagar" (9:11).
För 15 år sen, när jag var i vårt lilla klostret i Senlis (några mil norr om Paris) brann hela övervåningen. I nedrevåningen var allt huller om buller. Vår provinsial kom för att se det som hänt. Hon plockade på golvet ett litet kort som ramlat där och läste just dessa ord! Vi kunde bara skratta och tacka för denna osannolika tröst!