Så enkelt det är!

Så enkelt och stilla det är! Maria, Josef och herden är här, de betraktar det lilla barnet, de är helt inbegripna i Guds stora tystnad, upptagna av det som sker i det fördolda. De ser med sina inre ögon. De går in i det stora mysteriet, de låter det växa i sina hjärtan. Barnet mitt ibland dem undervisar dem, lär de vem Gud är.

betrakta barnets ansikte

Den kristna berättelsen börjar inte med Jul, den börjar med Påsk. Det första Petrus förkunnar är Jesu död och hans uppståndelse.
Han talar till dem som är samlade denna Pingstdagen: "Den som ni har låtit spika fast på ett kors, honom har Gud uppväckt från de döda", säger han till sina åhörare, det som har hänt angår dem. "Ordet träffade dem i hjärtat och de frågade: Bröder, vad skall vi göra?" Omvänd er, svarar Petrus, löftet gäller för er och för era barn.

Jesu uppståndelse är inte ett återvändande till ett mänskligt liv utan ett inträde i Faderns härlighet. Jesu liv får en ny dimension. Han är inte längre begränsad till de jordiksa villkoren: tiden och rummet. Allt det han har sagt och gjort under sitt jordiska liv är till för alla människor i alla tider. Han är närvarande för oss idag. Hans död och hans uppståndelse öppnar en väg i vår stängda värld. Vi är inte längre inlåsta i meningslösheten, hopplösheten, i vårt lilla trånga Jag.
Den uppståndne kommer oss till mötes där vi är idag. Han kommer framifrån i våra liv, från framtiden. Han öppnar en ny framtid för oss. En framtid som vi inte kunde föreställa oss. Han gör allting nytt, men har gör det inte utan vår medgivande. Vi måste säga vårt JA,  tillåta honom att komma in i vårt gamla liv, och hela, förnya det!

I Jesu uppståndelses ljus har evangelisterna skrivit sina berättelser. Markus går tillbaka till hans dop i Jordan. Matteus och Lukas går ända till hans födelse i Betlehem. Johannes betraktar honom i hans evighet, som Ordet hos Gud. 
Förkunnelsen börjar med slutet: Han är uppstånden och han drar oss in i sin uppståndelse! Det glada budskapet angår oss. Sen utforskar den troendes blick Jesu mysterium. Vem är han? Och man berättar hans liv, man betraktar honom i Betlehem, och i Nasaret, i Jerusalem och på korset.

Under Jultiden får vi betrakta honom i hans födelses mysterium. "Idag har en frälsare fötts åt er," säger ängeln till herdarna. De greps av stor förfäran när de såg Herrens ängel och Herrens härlighet lysa omkring dem. Kontasten är stor mellan denna stora syn och det som är sagt till dem: "Detta är tecknet för er. Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba!" 
Det som är tecknet, är ett litet barn som på inget sätt skiljer sig från andra nyfödda! Den enda skillnaden är kanske den stora fattigdomen i vilken han föds. Frälsaren kommer inte till oss såsom vi väntade honom. Han kommer obemärkt, på ett vardagligt sätt in i vår vardag. Vi behöver höra det som änglarna säger om honom för att känna igen honom. Endast med tronsögon kan vi känna igen vår frälsare.

Han kommer som ett barn och han lever ett helt mänskligt liv för att hans frälsning sträcker sig till hela vårt liv. Han har kommit för att hela oss, för att  vårt liv, ända från den stund vi blev till i vår moderssköte, ska bli helad. Hans uppsåndelses ljus har kraft att så småningom skingra vårt mörker, öppna det som är låst, befria oss från allt det som hindrar oss från att låta oss älskas och att älska. 

Under dessa Juldagar ska vi betrakta det lilla barnet. Gud med oss, Emanuel och låta oss undervisas av honom. Den fattige, helt överlämnad i människornas händer. Den för vilken det inte fanns plats i härbärget. Han vill komma in i våra hjärtan om vi vill det.
Gud är inte som vi föreställer oss. Gud är en Annan, Han är större, hans kärlek är oändligt mycket större!

Lucia

För många år sen blev jag bjuden på Luciafirandet i svenska kyrkan i Paris. Ett magnifik firande: Lucia tåget med tärnorna, tjärngossarna, de underbara sångerna. Det kändes magiskt. Och sen tillbaka med tunnelbanan till vår kyrka, St Leu, i en beryktad stadsdel mitt i Paris, med prostitution, uteliggare och pornografi, en annan värld. Två världar som finns bredvid varandra och som inte möts.
Behöver man alltså fly från sin vardag för att under en stund uppleva det magiska, drömmen och orka vidare med livet?

Kanske är det så en del av våra gäster här på Berget upplever det? När de åker hem efter en retreat eller en kurs kan de säga att de ska tillbaka till verkligheten!
Vi som lever här vet att det inte är en dröm eller en flykt. Men visst är det en annorlunda miljö med mässan och bön i centrum. Fyra gånger om dagen är vi i kapellet och det gör någonting med oss, det gör någonting med vår miljö. Det är svårt att förklara! Det är inte vi som skapar miljön, Herren är med oss, han är mitt ibland oss, vi lever i en Närvaro och jag tror att det är det som gör miljön så annorlunda.
"Mitt ibland er finns en som ni inte känner," säger Johannes döparen. Det är kanske det som är hemligheten. Han är med både på Berget och i vardagen!