Lucia

För många år sen blev jag bjuden på Luciafirandet i svenska kyrkan i Paris. Ett magnifik firande: Lucia tåget med tärnorna, tjärngossarna, de underbara sångerna. Det kändes magiskt. Och sen tillbaka med tunnelbanan till vår kyrka, St Leu, i en beryktad stadsdel mitt i Paris, med prostitution, uteliggare och pornografi, en annan värld. Två världar som finns bredvid varandra och som inte möts.
Behöver man alltså fly från sin vardag för att under en stund uppleva det magiska, drömmen och orka vidare med livet?

Kanske är det så en del av våra gäster här på Berget upplever det? När de åker hem efter en retreat eller en kurs kan de säga att de ska tillbaka till verkligheten!
Vi som lever här vet att det inte är en dröm eller en flykt. Men visst är det en annorlunda miljö med mässan och bön i centrum. Fyra gånger om dagen är vi i kapellet och det gör någonting med oss, det gör någonting med vår miljö. Det är svårt att förklara! Det är inte vi som skapar miljön, Herren är med oss, han är mitt ibland oss, vi lever i en Närvaro och jag tror att det är det som gör miljön så annorlunda.
"Mitt ibland er finns en som ni inte känner," säger Johannes döparen. Det är kanske det som är hemligheten. Han är med både på Berget och i vardagen!