Varför ber ni med så gamla ord?

Varför ber ni med så gamla ord?

Frågade en gäst häromdagen.

Ja, varför ber vi med så gamla ord, när vi har moderna ord som skulle kunna vara så mycket bättre?
Vi tar i vår mun ord som vi inte har valt. Vi går in i en bön som finns, som har funnits långt innan vi kom till denna värld.

Vi ber Davids psalmer. David har inte diktat alla dessa psalmer, men  bibeln tillskriver dem honom.

Vi går tillbaka till rötterna för att kunna ta emot det nya.
Vi går till David som går mot Kristus.
Vi går till Abraham för att få del i hans välsignelse:
”I dig skall alla släkten på jorden bli välsignade”.
”Jesus lyfte sina händer och välsignade dem” (Luk 2: 51)

Vi ropar ett rop som har sina rötter långt tillbaka i tiden,

Ropet som bär hela mänsklighetens längtan efter Gud,  
Och hennes lidande.  

 Vi förenas med Jesus Kristus,

Inte bara för att han själv har bett dessa böner,
Utan för att han är Ordet som har blivit människa,
För att han bär fram människans rop och lidande inför Fadern.

Detta är ett stort mysterium.
Den Helige Ande leder oss in i det.