Höstmötet på Bjärka-Säby

Att älska den osynlige Guden, den svåra men nödvändiga kärleken! Det var det jag skulle tala om på höstmötet i Bjärka-Säby i lördags. Kärleken till Gud; omöjlig och nödvändig!

 Omöjlig!

Hur skulle jag kunna älska Gud?
Om det handlar om känslor kan jag inte åstadkomma några sådana för någon som är så långt borta, som känns så främmande för mig i min vardag. När jag tror mig älska Gud är det oftast mina bilder av honom jag älskar, mina egna projektioner. Egentligen älskar jag mig själv, jag förblir instängd i mitt ego.

Nödvändig!

Vem ska kunna fylla min stora längtan? Jag försöker ju på alla sätt, men jag blir inte mätt, jag blir inte glad, och vem kan leva utan glädje?
Vem ska kunna lösa min gåta? Jag förstår inte mig själv?

Given!

Min kropp utgiven för dig…  Mitt blod utgjutet för dig!
Jesus Kristus, Guds enfödde son, som blivit människa för mig har talat om det för mig. Han har visat hur Fadern älskar oss. En ofattbar kärlek, en kärlek som övergår alla våra föreställningar,  
Jesus säger till var och en av oss: ”följ mig!” jag ska visa dig, jag ska lära dig vad kärleken är.
Jag ska utgjuta min egen Ande i dig så att du blir istånd att älska tillbaka, med den kärlek du tar emot och som förvandlar ditt hjärta!