Pingst-katolsk dialog

I onsdag hade vi ett offentligt möte i Newman Institutet. Vi ville berätta lite vad vi gjort under dessa tio år av samtal.

För min del har det varit viktigt att lyssna på varandra, att nå "bakom" orden, så vi förstår det som står bortom orden, den andras erfarenhet av Gud. Vi är ofta inte överens om teologiska frågor, men vi kan dela det andliga livet. Vi kan be tillsammans. Under dessa år vi har lärt oss av varandra.De andras frågor har tvingat oss att fördjupa vår egen tro.

 

 

Enheten är en gudomlig gåva som kommer från Gud, som övergår alla våra förväntningar och föreställningar. Den kommer inte som en följd av våra ansträngningar. Det är inte så att vi gör vad vi mänskligt sett kan göra och Anden kröner våra mänskliga ansträngningar med enhetens gåva.

Om vi ser det på det sättet kan vi tappa modet, tro att vi inte gör tillräckligt mycket, att våra ledare är tröga, att Gud kanske inte hör, att ekumeniken står på nolläge osv.

Längtan efter enheten kommer från den Helige Ande. Anden öppnar vägen för oss. Enheten är hans verk från början till slut. Han leder oss till varandra, han öppnar våra öron och våra hjärtan så att vi kan lyssna till varandra, ödmjukt lära oss av varandra, vända oss tillsammans till vår Herre och låta honom skapa i oss ett rent hjärta.

 

Det mänskliga arbetet är inte förgäves, det är t.o.m. nödvändigt, men lett av Anden, under Andens ljus. Det handlar hela tiden om att omvända oss till Jesus Kristus. Vi kan inte förhandla som politikerna gör. Vi måste vittna om att Guds rike är mitt ibland oss och leva försonade med varandra i väntan på den fullkomliga enheten som redan finns i himlen.