Advent. Herren kommer!

Ordet advent kommer av latinets advenire, komma fram, komma till. Varje år besökte de hedniska gudarna sina helgedomar i olika delar av det romerska imperiet så att människorna kunde komma och ära dem. Inför denna ankomst banade man väg och gjorde stigarna raka. Det var en lång förberedelse. I Korint har man hittat mynt som slogs till åminnelse av Neros ankomst, på dem kan man än idag läsa: Adventus augusti.

För de kristna fick det hedniska ordet advent en helt ny betydelse och en ny innebörd.

Först firade man endast Jesu födelse men mycket snart kände man ett behov av att förbereda sig inför detta firande. Adventstiden utvecklades parallellt med fastetiden – i Rom under 500-talets andra hälft, tidigare i Gallien och Spanien.

 Advent: Herrens ankomst i tiden. ”Och ordet blev kött och tog sin boning ibland oss.”( Joh 1,14) Jesu Kristi, Guds enfödde sons födelse. Så här predikade påven Leo den store en julnatt i mitten på 400-talet :

Om han inte vore sann Gud, kunde han inte bringa läkedom, om han inte vore sann människa, kunde han inte ge oss en förebild.

 När vi går in i advent är det inte bara för att minnas någonting som hänt för över 2000 år sen. Herrens ankomst är inte bara en händelse som hör till det förflutna. Vi har ett hopp, ett hopp för hela världen och hela skapelsen. Vi väntar på Herrens återkomst, på den nya himlen och den nya jorden. Herren har kommit, Herren ska komma.

”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi, till dess du återkommer i härlighet.” Så ber vi varje gång vi firar eukaristin, och vi säger inga tomma ord!

 "Det är dags för er att vakna... Natten går mot sitt slut, dagen är nära."(Rom 13,11) Herren kommer in i våra liv. Vi firar inte någonting som har hänt eller ska hända andra. Alla liturgiska fester är också personliga fester. Herren vill födas i våra hjärtan. ”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3,20) År efter år står Herren där och väntar på att vi släpper in honom i våra liv, att vi låter oss födas på nytt.