Femem i katolska domkyrkan

För några veckor sen läste jag i Markusevangeliet en märklig berättelse. Markus berättar två episoder efter varandra och det är upp till läsarna att upptäcka hur de hänger ihop.

Först är Jesus i en båt med sina lärjungar, plötsligt kommer en häftig stormby, båten är nära att fyllas och Jesus ligger och sover. Lärjungarna är förskräckta, de väcker Jesus och säger: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Jesus hutar åt vinden och den lägger sig. Han säger till sina lärjungar: "Varför är ni rädda, har ni ännu ingen tro?"

När de sen kommer på andra sidan sjön händer en annan skrämmande händelse. Markus berättar så här: "När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom.Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. När han nu på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ”Far ut ur mannen, du orena ande!” Nu frågade han: ”Vad heter du?” Mannen svarade: ”Legion heter jag, för vi är många.” Och han bad honom enträget att inte driva dem från trakten.Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: ”Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!” Det lät han dem göra. Och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön."

Jag har mer än en gång mediterat över denna text. Jesus är med sina lärjungar. Han sover i båten, stormen rasar, de är utsatta för naturens krafter, nära att gå under och vad hjälper det att han är med dem i båten, han sover ju! De väcker honom och förebrår honom: "bryr du dig inte om att vi går under?"
Vi kan känna igen deras rop. "Men, Herre, var finns du när vi är utsatta, när vi är nära att gå under? När våra fiender triumferar...Du är långt borta i din himmel, du bryr dig inte!"

Och Jesus frågar: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Vi blir tvungna att gång på gång erkänna hur svårt det är för oss att tro. Att lita på att Jesus är Herre, att han har segrat över det onda i våra liv, i världen. Vi ser det inte, stormen rasar, farorna omger oss. Vi skulle vilja få stöd av något mer påtagligt än "bara" tron! 

Och nu kommer den andra episoden av denna berättelse. De landar och får syn på en vild man kommer rakt emot dem. En skrämmande syn för lärjungarna som fortfarande är skakade efter stormen. Nu är de utsatta för mänskligt våld. Mannen har sitt tillhåll bland gravarna, som spränger sina bojor, skriker, sargar sig, springer upp och ner, dag och natt...

Markus är noga med att skriva att denne man kommer "emot honom från gravarna," alltså emot Jesus, med de skrämda lärjungarna bakom honom.Från gravarna, från döden där han han sitt tillhåll. Livets kraft som Jesus utstrålar kallar fram honom. Sen blir det en närkamp mellan Jesus och krafterna-andarna som håller denne man fången, driver honom hit och dit och berövar honom all frihet. 

  När jag senare läste om femem som tagit sig in i domkyrkan under en nattvardsgudstjänst, halvnakna, blodiga och skriande, tänkte jag på denna berättelse. Biskop Anders uppmanar oss att förlåta och be för dessa kvinnor. Ja, det handlar också för oss att höra det Jesus säger till sina lärjungar:"Har ni ännu ingen tro?" Inte en magisk tro som löser alla problem, och skulle göra oss bekymmerslösa och orädda! Utan en tro på honom som är världens frälsare. En tro som är starkare än alla rädslor, så att rädslan inte härskar över oss, utan är underkastad Honom som är vår Herre. Marias tro när hon står vid korset och frågar: "Hur skall det ske?" som hon gjorde vid bebådelsen. Hon som helt litar på att Gud ska förverkliga sina löften, på ett sätt som hon varken kan förstå heller föreställa sig, utan på ett gudomligt sätt.