När jag häromdag tänkte på fastetiden skrev jag ner tre ord:
bön, fasta, allmosa.
Jag reflekterade över det och kom fram till att det handlar om mitt förhållande till Gud - Bön
mitt förhållande till mig själv - Fasta
och mitt förhållande till nästa - allmosa
Jag tänkte att fastan handlar om att inte låta mig ledas av min "köttsliga natur", som Paulus uttrycker det i Rom 8, utan av Guds Ande, att inte ge efter för alla mina behov, min själviskhet, mitt högmod, min lättja... utan att lyssna till Anden, låta mig ledas av honom. Att göra det konkret och inte bara i tankarna innebär att avstå, att fasta. Jag avstår
och då kan andra få någonting av det jag inte använder för mig själv. Pengar, tid, uppmärksamhet osv.
Jag såg allmosa som en konsekvens av fasta. Man ger av sitt överflöd!
Men när jag läste igen det Matteus skriver i Bergspredikan (6:1-18) upptäckte jag till min förvåning att jag mindes i fel ordning.
Jesus talar först om allmosor och sen om bön och sist om fasta.
Varje gång avslutar Jesus på samma sätt:
"Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
"När du ber gå in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda, då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
"När du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
När jag nu mediterar över denna text i rätt ordning måste jag be den Helige Ande hjälpa mig förstå det Jesus säger, det var kanske inte som jag trodde?
Jag märker också att Matteus "klistrar in" den bön Jesus har lärt oss: "Fader vår" just i detta sammanhang ( i Lukasevangeliet finns den i ett annat sammanhang).
Det som tycks vara först är relationen till min "fader i det fördolda". Jesus bjuder mig att leva inför honom, vara vänd mot honom, veta att han ser mig, älskar mig, ha min glädje i honom.
Hur ska jag göra det? Genom att ge allmosor och att fasta.
Jag växer i min relation till min Fader när jag ser min medmänniska, när mitt hjärta öppnar sig för henne, när jag inte bara säger utan handlar konkret. Jag gör det för att Han själv är den utgjutande kärleken, för att Han ger utan att räkna, Han slösar bort sin kärlek över oss!
Min nästa blir inte bara den som tar emot min allmosa utan han är den som öppnar för mig vägen till Fadern.
Att ge utan att vilja få tillbaka är någonting som den Helige Ande lär oss så småningom. Han lär oss och vi måste börja någonstans, ta ett steg där vi befinner oss. Ge vår allmosa så gott vi kan och låta den Helige Ande rena våra hjärtan och lära oss att älska såsom vår Fader i himlen gör.
Det första tycks alltså vara att ge sin allmosa - att vara vänd mot min nästa, min broder, min syster - och sen blir jag ledd till att fasta. Allt detta måste ske i relation till Fadern, också här en konkret relation som uttrycker sig i bön.
Jag måste tänka om och jag känner att jag inte är färdig med det. Ni kan gärna dela med er om ni har några tankar kring detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar