Kristi Himmelsfärd - Jag är med er alla dagar till tidens slut. ( Matt 28: 16-20)

På torsdag firar vi Kristi himmelsfärdsdag och kommer att höra slutet på Matteusevangeliet. I denna berättelse ser vi inte Jesus fara upp till himlen, det som är ett slut är också en ny början. Han ger sina lärjungar ett uppdrag och ett löfte.

Lärjungarna som alla flytt, när Jesus fängslades och ännu inte sett den Uppståndne, beger sig nu till Galileen. De gör det på kvinnornas uppmaning. Kvinnorna har sett Herren och fått ett uppdrag av honom: ”Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”

De går till Galileen, där allting började. Där de träffade Herren och kallades till att följa honom. Där de delade vardagslivet med honom, följde honom på hans missionsresor, såg hur han helade människor… Där, på ett berg hörde de hans undervisning om saligprisningarna, de såg honom förklarat…

Där ser de nu honom men det är inte som förr! De faller ner inför honom och hyllar honom men ”några tvivlade”, skriver Matteus.

”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem”. Jesus går fram till dem som tvivlar, han talar till dem. Jesus är inte i det förflutna, i det som har varit. Han kommer framifrån, från framtiden. Han möter dem där de befinner sig.

Till de elva, de som tror och de som är instängda i sina tvivel, säger han: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Jesus förebrår dem inte deras otro, försöker inte övertyga dem. Han ger dem en befallning och han sänder dem.

”Åt mig…” säger han. De ska lyfta blicken, se på honom, den uppståndne som Gud har upphöjd över allting.  Han har nu fått all makt i himlen och på jorden, alltså inte bara makt över jorden, som djävulen lovat honom om han tillbad honom (Matt 4:8-10)!

”Gå därför ut”. De ska gå ut inte i egen kraft, utan för att han, som har fått fullmakten av Fadern, sänder dem. De ska göra alla folk till lärjungar. Matteus använder inte ordet apostlar. De är lärjungar själva, det vill säga de som fortfarande lär sig, de som står under ordet. De ska inte bära ut ordet som om de ägde det, var herrar över det. De ska ständigt på nytt höra och hörsammar det.

Deras uppdrag grundas i Jesu fullmakt och gäller alla folk. Intressant här är att notera hur Matteus knyter an till den sista versen i den hebreiska bibeln.

”Så säger Kyros, konung av Persien: Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. De av er som tillhör hans folk – må er Gud vara med er – skall bege sig … (2 Krön 36:23)

Versen är oavsluten. Jesus leder nu historien till dess fullbordan. Kyros uppdrag gällde bara de som tillhörde Guds folk. Nu sträcker sig uppdraget till alla folk, över hela jorden. Alla tillhör Gud. Alla ska bli till lärjungar, döpas i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och undervisas till att hålla alla bud de har fått, alltså omsätta i sina liv det de har hört. Det räcker inte med att höra det glada budskapet och ta emot dopet, man måste ständigt omvända sitt liv, leva i sitt dop.

”Jag är med er alla dagar till tidens slut”, säger Jesus som fullbordat sitt uppdrag på jorden och sitter nu på Faderns högra sida. Jesus är Immanuel, Gud med oss. Han har kommit till jorden, levt ett människoliv för att uppenbara för oss att Gud är nära, att Gud är med oss hela tiden, från början till slut. ”Jag är med dig” är löftet som Mose får. ”Herren är med dig”, säger ängeln Gabriel till Maria.

Jag är med dig, med er, är det glada budskapet vi hör idag när Jesus till synes lämnar oss och far upp till himlen. Han, som har fått all makt, är med oss. Han har segrat över vårt motstånd, över våra tvivel, han öppnar framtiden för oss. Han möter oss framifrån och vill låta sitt ljus belysa det förgångna. Hela oss från vårt svek och vårt tvivel, dra oss in från vårt mörker till sitt ljus, från vår instängdhet till en ny frihet. Han öppnar för oss och för hela vår värld en ny väg, han ger oss en framtid, han leder oss till Fadern.

från ett besök i Frankrike - Barnens väg till dopet

Igår var jag med på en mässa i en underbar romansk kyrka i Poitiers. Församlingen  bildades för några år sen av en lekmanna kommunitet, ett sjutiotal personer - en del unga familjer - ( i denna stad finns ett tiotal kyrkor där man firar söndagsmässan). Igår tog man emot tre barn 5, 7 och 8 år, och  firade deras första etapp till dopet. Barnen blir döpta i juni. Jag blev djupt rörd av detta firande.
I början av mässan hälsades hela församlingen välkommen. Prästen kallade fram de tre barnen och deras föräldrar. Han berättade för dem att han skulle teckna dem med korsets tecken och att deras föräldrar också skulle göra det efter honom. Sen fick varje barn ett kors och en barnbibel, en tecknad bibel för den yngsta som inte lärt sig läsa. Prästen sa till dem hur viktigt denna bok var och att de skulle nu lära känna Jesus som lär oss vem Gud är. Barnen uttryckte sen på ett enkelt sätt sin egen vilja att bli Guds barn genom dopet och församlingen frågades om de var villiga att stödja dem. 

Sen fortsatte mässan. Efter läsningarna kallades alla barn som var närvarande att samlas i olika grupper för att tillsammans fördjupa Guds ord. De kom tillbaka till kyrkan strax före nattvardsutdelningen. Några av dem som redan gått till sin första kommunion tog emot Kristi kropp och andra en välsignelse. 
Efter den sista välsignelsen berättade barnen vad de hade gjort i de olika grupperna. "Vi har lärt oss..." så började de olika redogröselserna. De hade lyssnat på Ordet, mediterat över det och lärt sig! 

Efter mässan talade jag med en lite äldre ministrant, med downsyndromet, som hjälpt till att delat ut kommunionen. Han gjorde det stammande och med stort allvar. Han var mycket stolt över det uppdrag han fått av biskopen och berättade för mig att det var han som lärde ut dem yngre ministranterna