Böneskola 2

 Kära Birgitta och Malin, jag blev väldigt glad och uppmuntrad när jag läste era  kommentarer. Det är fint att veta att vi är flera som ber. Vi kan innesluta varandra i vår bön, även om vi inte känner varandra.
Nu kommer fortsättningen på böneskolan.

Bönen är inte ett trevligt möte med mig själv, utan ett möte med den levande Guden.

Inte Allhärskaren som tronar i himlen, inte källan till krafter och energier som jag kan koppla mig till när jag behöver det.

Utan min Fader i himlen, den som ger mig liv här och nu, den som är vänd mot mig, älskar mig, ser på mig med oändlig stor kärlek, som talar till mig genom sin Son, Jesus Kristus.

Han är inte långt borta. Jag behöver inte anstränga mig för att framkalla mötet! Gud kommer inte när vi kallar på honom. Gud är alltid närvarande. Jag behöver bara komma till mig själv, bli närvarande för den som alltid är närvarande.

Bönen är inte en psykologisk övning, inte en mental ansträngning.

Bönen är en samvaro, ett samtal med den som älskar mig och kallar mig vid namn. En vila hos honom.

Bönen grundar sig i tron. Vad är tron? En gåva som Gud gett dig när du döptes – inte en belöning för dina ansträngningar! Vid dopet har du blivit Guds barn. Du har fått allt det du behöver för att leva som Guds son eller dotter:

Tron som öppnar din intelligens så att du kan förstå vem Gud är, hoppet som får dig att vara fast rotad i Gud, kärleken som ger ditt hjärta en ny dimension ”ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande.” (Ro.5:5). Du har fått nya sinnen: inre ögon för att se vad Gud gör i ditt liv, inre öron för att höra det Han säger till dig. Han har lagt nya ord på din tunga så att du blir istånd att svara, ett nytt luktsinne i din näsa så att du förnimmer Kritusdoften (2 Kor.2: 14). Du är i stånd att ”smaka och se att Herren är god.”

All denna rikedom är som en skatt som ligger gömd i en åker. (Matt 13:44) Vi är inte medvetna om att den finns i vår egen jord. I vår glädje över att Gud kallar oss, älskar oss, vill göra sig känd av oss ska vi göra som den man som Matteus berättar om: ”i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern”.

Det verkar vara så enkelt för honom. Han går och säljer allt och känner sig lycklig!

Men för oss? För mig vad betyder det? Finns det verkligen en skatt i mitt innersta? Ger den mig så mycket glädje att jag är beredd att sälja allt för att få den? Hur kan jag sälja allt jag äger? Vad ska jag göra?

Jesu liknelser ger inga färdiga svar på de frågor de väcker i våra hjärtan. Men Jesus ger oss sin Ande som öppnar ordet för oss, som får vårt hjärta att förstå så småningom och att svara. Bönen är en dialog från hjärta till hjärta. Mitt hjärta är vänt mot min Faders hjärta och låter sig undervisas, ledas.

Jag börjar min bön med att väcka min tro till liv.

”Fader, jag sitter nu inför dig. Jag ger dig lite av min dyrbara tid. Jag vet att du är här, att du ser på mig med kärlek, att du vill tala till mitt hjärta…

Jesus Kristus, du som kommit ner till oss och delat vårt liv, du som gett ditt liv för mig, lär mig, undervisa mig…

Helige Ande kom och fyll mig. Led mig under denna bön, du som ständigt ber i mig…

  

Böneskola 1

Kära Vänner som läser min blogg!

Jag är ibland frestad att stänga bloggen, men nästan varje gång jag kommer på sådana tankar kommer någon hit till Berget och tackar för bloggen. Så nu vill jag fortsätta ett tag till. 
De senaste åren har jag skrivit en del om bön och tänkte publicera det på den här bloggen så att de som vill kan få hjälp med sitt böneliv, eller till och med upptäcka bönen! För två veckor sen firade vi Pingst. Vi börjar denna böneskola nu efter Pingst.

Böneskola 1

Alla hade kommit till Jerusalem för att fira Pingst. Judar från hela världen.

Vad firade de? Lagens gåva som Herren gav till Mose på Sinaiberget.

Då kommer något oväntat. Den helige Ande faller över lärjungarna som är samlade i bön kring Maria. De går ut och börjar predika för folkmassan: Gud har förverkligat sitt löfte. Detta sker nu, idag inför våra ögon.

Jag utgjuter min ande över alla människor, säger Herren. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.

(apg 2:17-18)

Det blev stor uppståndelse i Jerusalem den dagen. Många människor kom till tro. Men hur är det för oss 2000 år efteråt? Har inte pingstens kraft bleknat? Den överraskar oss inte längre. Den förändrar inte våra liv. Vi skulle vilja uppleva pingst på samma sätt som dem. Denna oemotståndliga kraft som förvandlar allting. Som fyller hjärtat med iver och glädje.

Visst finns det människor i vår tid som talar i tungor, helar sjuka, förkunnar så att många blir omvända. Men vår vanliga erfarenhet är att pingst kommer mer som en stilla susning. Nej, Anden har inte förlorat sin kraft, men han handlar olika i olika tider. Kyrkan föddes på pingstdagen. Det var början på en ny skapelse. Det skulle synas och höras. Sen kommer växandets tid. Det hörs och syns inte så mycket. Maria fick en stor syn och hörde ängelns röst, men sen hände ingenting mer. Hon återvände till sina små dagliga bestyr och barnet växte långsamt i hennes sköte.

Vi har tagit emot den Helige Ande och han måste växa långsamt i vårt inre. Förvandla oss inifrån. Vägleda oss med hela sanningen, påminna oss om vad Jesus har sagt. Rena, hela oss.

Undervisa oss om att vi är Guds barn, att Jesus har frälst oss, att detta har konsekvenser för vårt liv för världens liv. Det sker inte automatiskt. Vi måste medverka till vårt eget människoblivande till Guds avbild.

Vi längtar efter upplevelser, känslor och vi måste växa i tron. Tron är djupare än känslorna, den är också stabilare. Tron har sitt stöd i Gud själv. Vi litar på Gud för att han är Gud. Han är trofast den till vilken vi har satt vårt hopp.

Utan bön kan vi inte växa i tron. Bön kan vara svår, torr, utan känslor och upplevelser. Gud handlar alltid hos den som öppnar sig för honom, men vi har inte koll på vad Gud gör i vårt inre. Livet i Anden är fördold. Det enda tecknet vi har på att Gud ger oss sin nåd är att vi blir lite ödmjukare, mer fördragsamma, mindre dömande… kärleken växer i oss

Den Helige Ande, vem är Han?

- "Jag förstår ingenting! Jag trodde att den helige Ande var en kraft, att han finns överallt, fyller allting, att han svävade över vattnet vid skapelsen...
Och nu säger du, Sr Veronica, att han är en person, att man måste be om att få honom!
- Nej, men så bra att du inte förstår! Det är en stor nåd att börja inse vi inte förstår, att Gud är större, att mysteriet är så stort att vi inte kan greppa det. Tänk om vi förstod Gud och hade koll på den Helige Ande! Då skulle Gud rymmas i vårt lilla förstånd och bli en mycket liten Gud! Hur skulle du och jag kunna lita på honom, tro på honom, tillbe honom? Den helige Ande är just den som öppnar Guds mysteriet för oss och leder oss in i det". 

Gud är större. Den Helige Ande är större.
Den Helige Ande är en mysteriös person. Han uppenbarar sig i Gt som en kraft. Ja, du hade ju rätt!
Han uppfyller jorden, han faller över profeterna och får dem att tala...Samtidigt är han en person i den heliga Treenigheten.
I Nt fördjupas vår kunskap om den Helige Ande. Vi lär känna honom på ett djupare sätt. Jesus talar om en annan hjälpare, en som ska vägleda oss med hela sanningen. På Pingstdagen fyller han lärjungarna som tillsammans med Maria och några andra väntar i bön på att Jesus ska infria sitt löfte:
"Och jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden" (Luk 24: 49).
Lärjungarna blir uppfyllda av kraft och de förstår på ett nytt sätt det som hade varit en stötesten för dem och fått de att snubbla: Jesu död på korset. Anden ger dem kraft och upplyser deras förstånd.
De hade, som vi, för trånga tankar om Gud. De kunde inte förstå hur Jesus kunde frälsa oss genom sin död på korset, genom det som mänskligt sett var ett nederlag. Anden leder dem in i mysteriet. Gud är större, Jesus är större. Anden, denna hemlighetsfulla person, är större. De måste bli fyllda av honom, låta sig ledas, undervisas av honom. 
Utan Anden kan vi inte heller lära känna Jesus som vår frälsare. Han förblir en människa, en som levt före oss och lämnat efter sig ett gott exempel, en undervisning... Anden öppnar för oss korsets mysterium.

Anden lär oss att be. "Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord" (Rom 8:26). Anden, tröstaren, hjälparen bor i oss, han ber i våra hjärtan, han är vår inre gäst. Låt oss lyssna till honom, be honom att han leder oss allt djupare in i Guds mysterium och i vårt eget djup. Att han fyller oss med sina gåvor, glädje, frid, vishet, kärlek...