Barmhärtighetens Moder

Det som händer i världen, det våra systrar och bröder utsätts för i Mellan Östen, är outhärdligt. Vad gör politikerna undrar vi kanske? Och vad gör vi enskilda människor? Vi känner oss helt maktlösa och faran är stor att vi inte längre orkar bry oss, för att det är för svårt.

I detta läge kan vi vända oss till Maria, Jesu Moder, barmhärtighetens Moder. Hon står vid korset. Hon ser sin son dö, hon lider med honom. Hon är helt maktlös, men hon drar sig inte tillbaka. Vid bebådelsen säger hon sitt ja och föder sin son i glädjen, vid Korset säger hon sitt ja och föder honom i smärtan. Vid korset blir hon vår mor, den nya Eva: ”moder till alla som lever” (1 Mos 3:20).

 Jesus säger till henne: ”Kvinna här har du din son”, och till den lärjunge han älskar: ”Här har du din mor.”

Vi har en enda frälsare, Jesus Kristus och Maria är den som lider med honom. Hon ”med lider” hans passion. Hon är ”medlidandets moder”. I många Maria uppenbarelser ser vi henne gråta. Hon delar alla sina barns lidande, hon är med dem i sin moderliga kärlek.

Vi kan vända oss till Maria och be om hennes hjälp och beskydd för våra syskon i Mellanöstern. Vi kan gång på gång anförtro dem till henne.

Vi kan be med ord ur Lukasevangeliet:

”Var hälsad, Maria, full av nåd,

Herren är med dig

Välsignad är du bland kvinnor

Och välsignad är din livsfrukt, Jesus.”

Och vi kan lägga till ord som kyrkan lär oss:

”Heliga Maria, Guds Moder

be för oss syndare nu

och i vår dödsstund”

Amen.

15 augusti - Marias upptagning i himlen

Om några dagar ska vi fira Marias upptagning i himlen. Denna fest kan verka främmande för oss, eller kanske låta som en mytologisk berättelse. Maria blir ett slags gudinna som upptas i himlen! Det kan vara en vacker berättelse men det har ingenting med vårt liv att göra!

Det vi firar i kyrkans liturgi har emellertid alltid med oss att göra, med vårt konkreta och vardagliga liv. Vår religion består inte av ”religiösa riter” som kryddar vår vardag. Vi firar något som har skett i den mänskliga historien och ger mening åt vårt liv här och nu.

Marias upptagning. Vad kan det betyda för oss?

När hon blir upptagen hos Gud med sin ande, sin kropp och sin själ har Maria fullbordat sitt uppdrag. Hon har helt och hållet blivit sig själv. Hon var skapad till Guds avbild och kallad att förverkliga likheten i sitt liv. Hon har helt och fullt svarat på sin kallelse. Hennes JA till Gud har varit utan förbehåll. Hon har inte bara tagit emot sitt liv ur hans händer, hon har, med hela sin vilja och sin frihet, låtit Gud skapa henne dag efter dag, genom att i alla situationer säga ”Se, jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.” Hennes enkla, vardagliga liv har varit ett svar på hennes kallelse. Hon har låtit det gudomliga ljuset genomlysa henne helt och hållet. I henne finns ingen skugga, egot har inte satt sina trånga gränser.  I henne finns ingen slagg! Hon är helt och hållet fri. Vår egen frihet däremot begränsas alltid av vår själviskhet.

När vi läser i Bibeln 2000 ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss”, kan vi  lätt tro att Guds likhet är ett faktum. Vi är Guds avbild redan här och nu! Vi behöver inte göra något för att bli det!

Hela kristna traditionen har hört dessa ord på ett annat sätt, som en kallelse: Vi är skapade till Guds avbild, vi är kallade att bejaka detta, som är vår djupaste identitet och att genom hela vårt liv säga JA till det, förverkliga det. Bli oss själva. Det kräver hela livets engagemang. Vi kan inte göra det på egen kraft. Synden förmörkar vår djupa identitet. Vi vet inte längre vilka vi är och somliga tror att människan är en art bland alla andra djurarter.

Men vi är skapade till Guds avbild. Jesus uppenbarar för oss genom  sitt liv, sin död och sin uppståndelse vårt eget mysterium. Han vill fylla oss med sin Ande som skapar i oss den Nya Människan. Han öppnar för oss vägen till Fadern. I Jesus upptäcker vi vem Gud är, inte är en projicering av oss själva!

Det är vad denna Maria fest uppenbarar för oss.

Maria har helt och hållet fyllt sin mänskliga kallelse. Hon är alltigenom frälst. Hon är hos Gud och bär oss i sin moderliga bön och omsorg.

Denna fest påminner oss om att vårt liv inte är begränsat till denna jordiska värld. Vi har en framtid. Döden kan inte ha det sista ordet. Detta hopp ger hela vårt jordiska liv en annan dimension!