fredag 22 juli 2011

Jag har gett dig ditt namn, du är min.

Den 30 augusti 1961 avlade jag mina löften i ett kloster några mil norr om Paris och vigde mitt liv helt åt Herren som hade kallat mig. Jag var 22 år gammal.

När jag som 16-åring läste dessa ord hos profeten Jesaja:
"Var inte rädd, jag har friköpt dig,
jag har gett dig ditt namn, du är min.
När du går genom vatten är jag med dig,
vattenmassorna skall inte dränka dig.
När du går genom eld skall du inte bli svedd,
lågorna skall inte bränna dig.
Jag är Herren, din Gud,
Israels Helige är den som räddar dig...
Du är dyrbar för mig,
jag ärar och älskar dig "(Jes 43:1-4),
fick mitt liv och min kallelse, som varit klar för mig redan i barndomen, ett nytt ljus. Jag förstod att det handlade om en kärlek, att Gud älskade mig och då vågade jag svara JA, på en kallelse som hittills skrämt mig.

Jag kan säga att jag har gått genom vatten och genom eld. Det har inte alltid varit lätt, ibland har det t.o.m. varit mycket svårt, men Han har varit trofast Han som kallat mig. Han har gett sina änglar befallning att bevara mig på alla mina vägar, så att jag inte stöter min fot mot någon sten (Ps 91). Han har uppfyllt mina djupaste önskningar och fört mig på underliga vägar till den plats där jag nu befinner mig och gett mig en kommunitet där jag med glädje tjänar Honom och de han sänder på min väg.

När jag ser tillbaka på dessa år flödar mitt hjärta över av lovsång och tacksägelse. Jag vill tillsammans me alla mina vänner - kända och okända - tacka Gud för dessa år.


Nu gör jag en paus i bloggandet. Jag flyger till Frankrike och är borta en månad.
Jag hör av mig när jag kommer tillbaka!

tisdag 19 juli 2011

att omvända sig till Jesus Kristus

läste nyligen i Dagen att en del muslimer kommer till tro på Jesus Kristus, även judar gör det, messianska judar. Jag har träffat några. Tänk om vi skulle göra efter och alla kristna skulle omvända sig till Jesus Kristus! Världen och kyrkorna skulle se annorlunda ut!

måndag 11 juli 2011

Vänskap

Tack alla kända och okända vänner som uppmuntrat mig till att fortsätta skriva blogg. Ibland är det lätt och ibland trögt!

Här på Berget har vi en underbar tid. Inte att sommarvädret är speciellt fint, ömsom varmt ömsom kallt med mycket regn, vilket gör att en del av oss är förskyllda. Men det kommer mycket folk och det finns en underbar stämning. Per Mases talade mycket om vänskap och det är det man känner här.

Hade fram till igår en retreat om förlåtelse, försoning, helande. Vad viktigt detta är. Många människor går och bär på så tunga bördor, länge. Det är underbart att upptäcka att frälsningen inte är ett abstrakt begrepp. Det är mycket konkret, det når mitt liv. Ingenting i mitt liv behöver jag sätta inom parentes, förtränga. Jesu kors har makt att hela mig, men jag måste få hjälp att förstå det, att ta emot den helande kraften som kommer från korset.
Gud älskar oss långt mer än vi kan föreställa oss. Ingenting finns i våra liv som kan skilja oss från hans kärlek. Jesus har gått så långt ner i människans elände och förnedring att ingenting kan falla utanför hans kärlek.

"Se, jag gör allting nytt," vilket underbart löfte!

söndag 3 juli 2011

Första söndagen i juli

Första söndagen i juli. Grått och regnigt!
Undrar ibland om någon läser det jag skriver. Det känns som att kasta en flaska i havet. Kanske når det fram till någon som behöver det just nu? Kanske går det förlorat i det stora vattnet?

Mediterrar över den text vi (av misstag) läste igår i mässan. Ur Amos bok:" Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat. Bygga upp den som i forna dagar" (9:11).
För 15 år sen, när jag var i vårt lilla klostret i Senlis (några mil norr om Paris) brann hela övervåningen. I nedrevåningen var allt huller om buller. Vår provinsial kom för att se det som hänt. Hon plockade på golvet ett litet kort som ramlat där och läste just dessa ord! Vi kunde bara skratta och tacka för denna osannolika tröst!

söndag 26 juni 2011

Nattvardens fest

I katolska kyrkan firar vi idag Kristi Kropps och blods fest. Nattvardens fest, Eukaristins fest.
Kyrkan firar eukaristín (mässan). Hon föds av det, hon närs av det.

Under brödets och vinets ödmjuka gestalt är Jesus närvarade bland oss. Hans närvaro är fördold och han är med oss intill världens slut. Vi är inte ensamma, övergivna. Vi är inga föräldralösa barn.

Någon är med oss. Någon som älskar oss, som har gett sitt liv för oss. Någon som ser på oss med oändlig stor kärlek. Han längtar efter att vi ska upptäcka hans dolda närvaro i våra liv, att vi ska vända oss till honom och ta emot hans kärlek. Han vill fylla oss med sin glädje.
Gud älskar oss och vi vet inte det!

onsdag 22 juni 2011

Den tysta musiken

idag kom jag lite sent till middagen. När jag klev in i matsalen satt gästerna redan vid sina platser och åt. Det var alldeles tyst. Jag undrade om de i köket kanske hade glömt att sätta på musiken, men när jag närmade mig tabordet började jag höra ett mycket svagt ljud. Ja, musiken var på, det var bara så att den inte hördes. Jag tryckte några gånger på ljudknappen och musiken blev hörbar.

Jag tänkte att så är det med Guds röst i våra liv.
"Om ni idag hör hans röst, förhärda inte era hjärtan", ber vi varje morgon i psalm 95 när vi sjunger Laudes. Jag har länge missförstått denna psalm och tänkt: Ifall Gud skulle tala idag, missa inte det! Men Gud talar inte bara då och då. Gud skapar oss genom sitt ord. Han säger till oss varje dag: Idag har jag fött dig. Idag håller jag dig i min hand. Idag vill jag vara din glädje, och ha min glädje i dig.

söndag 19 juni 2011

Heliga Trefaldighets fest

Det låter kanske mycket abstrakt och avlägset för många.
Gud, ja kanske? Men Treenigheten!!!

Idag sa vår präst: Treenigheten är inte en myt, utan ett mysterium
En myt, kan man förstå, men den är inte verklig
Ett mysterium kan man inte förstå, men det är verkligt.

Man kan inte förstå ett mysterium, inte för att det är obegripligt, utan för att det övergår vårt förstånd. Det är större. Vi förstår inte allting och vi kan inte begränsa verkligheten till det vi kan förstå. Då skulle verkligheten vara mycket trång.

Påsk, Jesu uppståndelse, hans seger över det onda har sprängt gränser för den lilla värld vi var instängda i. Nu finns det en väg, vi kan växa och bli större, vi kan gå Gud till mötes, han som ständigt kommer till oss.
Pingst, den Helige Andes utjutelse. Hans kraft, ljus och kärlek är oss givna...
Allt detta har förberett oss till den fest vi firar idag.

Treenighetens fest är vår fest. I den finner vi vår djupaste identitet, vi som blev skapade till Guds avbild.