Uppståndelsen

I alla evangelietexter som vi nu läser under påsktiden, ser vi hur svårt det var för lärjungarna att tro på uppståndelsen. De tror inte på Maria från Magdalas berättelse (Mark16:11), de känner inte igen Jesus när han vandrar med dem på väg till Emmaus. När han står mitt ibland dem fylls de av tvivel och av idel glädje och förvåning kan de inte tro (Luk 24). De är i båten och fiskar och känner inte igen den som står på stranden och väntar på dem (Joh 21).
Jesus förebrår dem deras otro, samtidigt ser vi hur han med tålamod och oändlig kärlek hjälper dem om och om igen att gå in i uppståndelsens mysterium.
Det handlar verkligen att gå in i någonting nytt. Att lämna sin lilla trånga värld för att gå in i ett nytt sätt att tänka och att leva. Genom sin uppståndelse har Jesus segrat över döden, över alla krafter som vill stänga in oss i det gamla, själviska, självgoda. Han har öppnat för oss livets väg, vi måste våga gå på denna okända väg.
Varför är detta inte uppenbart för alla? Varför är det så får som tror?
Varför har uppståndelsen inte en större kraft i vår tid? Om Jesus är Guds son, världens frälsare varför blir inte världen frälst så att det blir uppenbart och vi kan se det?
Detta är stora frågor. Vår mänskliga vishet räcker inte till för att besvara dem. De tvingar oss att gå djupare in i Guds mysterium. I korsets mysterium och att låta oss undervisas av Anden. Gud frälser världen genom korsets förnedring.
”Talet om korset är en dårskap…vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna. Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening” (1 Kor 1:18-26)

Gud vill frälsa alla människor. Jesus har dött för alla och ingen är utesluten ur Guds kärlek.
Men Gud ”hushåller” (för att tala som kyrkofäderna) på ett annat sätt än människorna. Hans planer är inte våra. Det vi vet är att ingen lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Den som låter sig förvandlas av Påskens mysterium drar många med sig, fast på ett sätt som bara Gud känner till. Det räcker med ett helgon för att många ska få del av Jesu frälsning. Jesus dog för alla och vi som har fått den stora oförtjänta nåden att tro på honom, vi kan bara låta honom förvandla och utvidga våra hjärtan så att vi blir stånd att bära fram till honom i bön både våra vänner och våra ovänner.