Idag firar vi i katolska kyrkan ”Jesu heliga hjärtas fest”. En underbar fest som få känner till. Den firas inte på en söndag utan på en vanlig veckodag. Det är en fördold fest som om Jesu hjärta, dvs. hans kärlek till oss förblev fördold.
Jesu hjärta öppnades på korset när det genomborrades av soldatens lans och ur det kom det ut blod och vatten. ”Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning” (Joh 19:15).
Johannes berättar det för oss, för att vi ska tro på Jesu kärlek till oss. Inte Jesu kärlek i allmänhet, utan hans kärlek till just mig. Det är kanske det som är svårt att tro att jag är älskad, oändligt älskad av den som gett sitt liv för mig. Han vill rena mig i sitt blod, släcka min törst med vattnet som strömmar ur hans sida.
1 kommentar:
Jag var i Stockholm med min dotter i helgen och vi satt en stund och vilade oss på en bänk på Centralstationen. Jag betraktade var och en av människorna som passerade runtomkring oss och tänkte tyst för mig själv: du är sedd och älskad, du är sedd och älskad och också du är sedd och älskad. På så sätt insåg jag och kände kärlek i mitt hjärta för varje medmänniska, trasig eller hel, glad eller tyngd.
Skicka en kommentar