måndag 27 september 2010

Guds tysta steg

Guds långsamma och tålmodiga väg in till mitt hjärta.
Du ger inte upp
men jag är långt borta
jag irrar omkring upptagen av tusen bekymmer
jag döljer mig bakom mitt dåliga samvete
jag ser Dig inte, jag är närblind,
Du är för nära!

Herre, öppna mina ögon så att jag ser
öppna mina öron så att jag hör ditt tysta steg in i mitt liv.
hela mitt hjärta så att jag kan låta din kärlek omsluta mig.

3 kommentarer:

Jan Friman sa...

Jag möter min Frälsares blick från ikonen och mediterar i tysthet över en text jag just läst i Karmel:" Herren lever, han inför vars ansikte jag står!".

Anonym sa...

Hej Syster Veronica! Mitt namn är Johannes och jag är den ena av Maries och Peders två söner. Tack för en uppbygglig och gudscentrerad blogg mitt i vardagens stress och förvirring. Känns ofta svårt att hålla sig nära Gud och bara vila i hans famn, men det är nog som du säger: Han är "för" nära!
Det var synd att vi inte hann och ses när jag tillsammans med min fru och min syster var nere i augusti, men jag har planerat att komma ner en till gång nu under hösten (vet dock inte när) så hoppas vi ses då!
Hälsa till alla på Berget och framförallt till mina kära föräldrar!
Guds frid

Anonym sa...

Kära Syster...tack.

Lyssnandet...in i tystnaden. Han bor där...Nära..nära...-Vilken ära!
Stina