Tron är inte en åsikt, en ideologi, en lära.
Tron är relation. Tron är ett ansikte. Tron är att vara vänd mot den som är vår källa, den som ständigt ger oss liv, den som kallar oss. Den som vill fylla vårt hjärta med liv och glädje.
Gud talar till oss varje dag. Han söker oss oavlåtligen, han tröttnar inte, han ger aldrig upp. Men vi lever bortvända från Honom, i glömskans land, som det heter i psaltaren!
Tron dör för att den inte får någon plats i vårt liv för att vi inte ger Gud lite av vår tid. När vår vardag uppfylls av så mycket (plus data- och mobilspel när vi har lite tid över!), när vi inte ens ägnar en tanke åt Gud försvinner Han hur vårt liv. Han finns där hela tiden, han upphör inte med att älska oss, men vi har blivit döva, blinda för hans närvaro.
I dag firar vi aposteln och evangelisten Matteus. Han satt utanför tullhuset, han var mycket upptagen och såg inte den som gick förbi och såg honom. Men han hörde honom ”Följ mig”! Han steg upp och följde honom.
Vilken glädje i Matteus liv. Han hade blivit sett och kallad. Det blev en stor fest den här kvällen och många var med. Det är smittosamt att bli sedd och kallad och att följa. Många får del av den glädjen.
1 kommentar:
Jag satt och väntade på att mässan skulle börja i onsdags kväll, men prästen var lite sen, och jag tänkte att "nej, nu går jag. Jag har ju så mycket annat att göra så jag hinner inte med mässan om den börjar sent". Så fort jag tänkte tanken insåg jag hur ofta Jesus hade kunnat säga så till mig: "Hon är lite sen, jag hinner inte med henne, jag går nu". Men det gör han inte vår tålmodige, kärlksfulle Gud, som stillsamt väntar på oss, dag och natt.
Så jag väntade och väntan var nåd - det är i tomrummets väntsal, där ingenting tas för givet, som tacksamheten och förälskelsen växer och mötet blir en extra fröjd. Han kom till slut.
Skicka en kommentar