Sv Dag 4 okt : Nobelpris går till provrörsupptäckt!

Alltså till Robert Edwards

Robert Edwards har åstadkommit en otrolig, en otänkbar prestation. Han har gjort det som många inte trodde var möjligt. Att åstdkomma en befruktning utanför den mänskliga kroppen och sen föra embryot in i kvinnans livmoder. Denna vetenskapliga bedrift har fått många konsekvenser. Sedan Louise Brown kom till världen har 4 miljoner provrörsbarn fötts och man kan glädja sig över att många barnlösa par fått barn.

Detta överskridande av det som man trodde var mänskligt möjligt har många konsekvenser som är svåra att överblicka. SvD talar om ”Livets laboratorium ”. Detta på gott och ont.
Jag vill här reflektera lite över det som ser ut som en otrolig mänsklig triumf, men som också har en bitter smak!

• Att producera livet i ett laboratorium kan få oss att betrakta det mänskliga livet som en produkt. Embryot betraktas som en handelsvara som kan beställas och köpas. Pengnarna blir direkt kopplade till människoblivandet. Vi vet att resterande embryon inte bara används till nya försök utan blir råvaror för läkemedelindustrin.

• Familjelivet sprängs inifrån. Fader- och moderskapet blir luddiga begrepp. Vem blir fader: den som ger sin sperma, eller den som uppfostrar barnet. Vem kan betraktas som moder:
Den som ger sitt ägg, den som bär barnet i sin livmoder eller den som uppfostar barnet?

• Hur kan ett barn växa tryggt när det har 3, 4, eller 5 vuxna att relatera till, som eventuellt kan göra anspråk på det. Vi vet hur viktigt det är för barnen att veta var de kommer ifrån. Många adoptiva föräldrar kan vittna om hur sårbara deras barn kan vara. De kan bära på sår från sin tidiga barndom, till och med från det ögonblick de blev till. Det krävs ofta mycket kärlek och tålamod från föräldrarnas sida för att hjälpa barnen att övervinna dessa handikap. Jag hörde om en kvinna som hade blivit till på en badstrand, av en slump, sa hon. Det var mycket svårt för henne att bejaka sig själv. Att älska sig själv.
Det är svårt att tänka sig att ett barn kan bli till i ett laboratorium utan att bära spår på det, - även om man önskar det för deras skull! - Om Louise Brown rapporterar SvD: ”Ibland under uppväxten kände hon sig ”helt ensam” och ”som ett missfoster”. Och i stort sätt varje skolkamrat måste personligen informeras om att hon inte var tillverkad i ett labb”.

Är dessa negativa fakta någonting som vi så småningom kan få bukt med, bara vi är medvetna om dem och får en ännu större kunskap om oss människor, om våra fysiska och psykiska mekanismer? Varför kan man inte bara glädja sig åt vetenskapens landvinningar?

Vetenskapen är på gott och ont. Vi kan använda den till människans och universums bästa, vi kan också använda den till dess motsats.

När ett barn bli till i ett provrör och inte är frukten av den kärlek som förenar en man och en kvinna i den mest intimma kroppsliga föreningen, när den biologiska tillblivelsen är frikopplat från det andliga och den själsliga dimensionen riskerar någonting att gå sönder för mänskligheten.
”Gud får så mycket glädje av att skapa en ny varelse att han, i sin kärlek till människorna, inte vill behålla den glädjen för sig själv: mannen och kvinnan får del av den, ja, han låter dem till och med få initiativet. På så sätt kan mannen och kvinnan, när de ger liv, på något sätt få erfara Guds glädje när han skapar… Ja, att ge livet vidare, att ge liv är en förbluffande glädje”, skriver en fransk tänkare.

Människan kan dela Guds glädje, hon är kallad till det. När Gud skapar människan, begränsar han sin allmakt. Han anförtror hela sin skapelse åt människan och kallar henne till att bli medskapare, att leda skapelsen till dess fullbordan för att offra den tillbaka som en gåva åt den som alltjämt ger liv och håller allting vid liv.
Gud har gett oss friheten och vi kan använda den till att leda hela världen till dess fullbordan, vi kan också låta oss bländas av vår inbillade allmakt, av vår högt utvecklade teknologi och tro oss vara herrar över världen. Människan har i viss mån makt att motsätta sig Guds skapar- och frälsarplan och det för med sig mycket onödigt lidande.

Detta är för oss ett stort mysterium som bara kan belysas av det ljus som kommer från korset.
Frälsningen har vunnits åt oss genom Guds Sons totala förnedring, han har överlämnats ”i människors händer” och de /vi har korsfäst honom. Men på tredje dagen har han uppstått. Korset är ljuset som lyser i mörkret. Frälsningen har vunnits säger vår tro, samtidigt fortsätter kampen mellan goda och onda krafter och vi står här mitt i denna kamp.