Det ljus som kommer från korset

För några dagar sen dog ett 60-tal kristna i Bagdad. Nyss sprängdes en Moske i Afganistan och lika många muslimer dog. Man har en känsla av att våldet bara tilltar och kan slå var som helst. Inför det kan man känna sorg och vrede, men framförallt maktlöshet. Det blir bara våld, kaos, meningslöshet. Det mänskliga livet tycks inte ha något värde.

Inför detta sätts vår tro på prov. Vad gör Gud? frågar många och vänder ryggen.
Vår tid tycks vara som Noas tid. ”Jorden blev alltmer fördärvad och full av våld” (Mos 6:13). Jesus säger: ”Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst” (Matt 24: 37).
Jesus ankomst kommer inte att ske någon gång i en fruktad framtid. Hans ankomst börjar redan vid himmelsfärden. ”Han skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen,” säger de två männen i vita kläder till lärjungarna (Apg 1:11). Den grekiska tempus som används här innebär att hans ankomst redan har börjat men inte är fullbordad. Han kommer ständigt till oss fast på ett fördolt sätt: ”ett moln tog honom ur deras åsyn”. Han kommer och han är med oss. Vi vet med vår tro att Han är närvarande i vår värld, i vårt lidande, där människorna dör. Vi ska inte stå där och se upp på himlen, vi ska låta hans kärlek fylla våra hjärtan och tillsammans med honom gå och tjäna de som finns omkring oss, dem han ställer på vår väg, våra lidande systrar och bröder.

”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset ”(Heb 12:2)