Gott nytt år!

Hur ska vi våga säga detta när det nya året börjar med attentat, naturkatastrof, när hat och våld bara tycks växa?
I denna farliga och hotfulla tid kommer Gud till oss som ett litet, värnlöst barn, helt överlämnat i våra händer. Hur skulle han kunna frälsa oss i sin maktlöshet?
Är detta Guds svar på vårt rop om hjälp?
Hur kan den skymfade, blodige man som står på Pilatus gård vara Messias, undrar Petrus? ”Jag känner inte den här mannen”, säger han. Hur kan han som hänger på korset vara världens frälsare? ”Hjälp dig själv nu och stig ner från korset ” skriker de som går förbi.

”Guds svaghet är starkare än människorna” skriver Paulus (1 Kor 1:25). Men hur kan vi gå in i Guds maktlöshetens mysterium? Vem ska öppna det för oss?

Vi kan stanna utanför och ropa som lärjungarna:”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” den natten de var nära att drunkna. (se Mark 4:37-38). Vi kan stänga in oss i hopplösheten och älta om världens och vårt eget elände. Det kan uppfylla våra tankar!

Vi kan se på barnet och låta våra hjärtan bli undervisade av honom. Guds tankar är inte våra tankar. Endast hans Ande kan lära oss Gud hemlighetsfulla vishet.
Men jag måste acceptera att stiga ner från min egen tron och sjunga med Maria i förundran:
"Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa."