En hel vecka med sex

"En hel vecka med sex…
Mycket har handlat om att avdramatisera detta med sex och göra det till något naturligt mellan människor”, står det att läsa i Falu kuriren 15 februari 2011.
Ett lovvärt försök! Men jag undrar om det överhuvudtaget går att ”avdramatisera detta med sex och göra det till något naturligt”. Jag kom till Sverige i början på 70-talet och debatten om sex och samlevnad var redan igång! Jag har kunnat följa i 40 år, detta långdragna försök att göra sex till något naturligt. Att avdramatisera, att bli av med tabu osv. Det öppna sättet att debattera och att ta itu med känsliga frågor har varit intressant. Men det känns som om man aldrig kommer fram till något som kan tillfredsställa människans djupa längtan. Människorna tycks inte bli lyckligare eller gladare idag än för 40 år sen fast de är mer upplysta!

Jag tror personligen att detta med sex inte kan lösas bara på en psykologisk och mänsklig nivå. Människan är större än sig själv. Sexualiteten hör till människans djupaste mysterium, den har med människans ursprung, med Gud att göra.
I 1:a Moseboken läser vi att människan skapas på 6:e dagen, samma dag som däggdjur. Om djuren står det: ” jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur…” Sen finns det ett avbrott i berättelsen. Gud samlar sig i sig själv och fattar ett nytt, högtidligt beslut: ”Låt oss göra människan till vår avbild, till att bli lika oss… Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
Människan är skapad samma dag som däggdjuren, de har alltså en viss likhet, de är skapade av samma materia, men människan är inte skapad till en art bland andra djurarter, utan till Guds avbild. Om djuren står det inte att de är skapade till hane och hona, det hör till den naturliga ordningen, de ska fortplanta sig. Att människan skapas som man och kvinna har med likheten med Gud att göra.
Hon kan inte förstå sig själv genom att jämföra sig med djuren utan genom att bli lika Gud dvs. förverkliga sig själv.
Människan får order att härska över djuren. I första hand måste hon härska över det djuriska i sig själv, sina begär, sina impulser, sin sexualitet. Människan står på en gräns mellan djur och Gud. Om hon inte ser upp mot Gud och förstår att hon bär i sig Guds avbild och är kallad till att bli lika honom blir hon mindre än sig själv och försöker leva ut sin sexualitet på en djurisk nivå. Hon kan tillfredsställa sina begär och sina behov men hon förblir instängd i sig själv, hon kan inte ge sig till en annan människa och ta emot henne som en gåva från Gud.

Jag tänker på ett par som jag har haft det stora privilegiet att lära känna. De utstrålade i hela sitt väsen en djup glädje. Det fanns hos de en ömhet, en kärlek som talade om en harmonisk relation på alla nivåer. Hos dem hade sexualiteten blivit förandligad och kropparnas förening var ett uttryck för deras djupa kärlek. Detta var frukten av en lång väg, där de fått kämpa mycket för att tämja djuret i sig själv, sina egna behov och sin själviskhet för bli fri och kunna ge sig själv och ta emot den andra.