tisdag 22 februari 2011

För rikets skull

”Ett något mer medeltida ideal är celibatet” läser jag i Dagen i en intervju . Det får mig att tänka, jag som avlagt en kyskhets löfte när jag var 22 år gammal! Är jag född på fel tid? Borde Gud inte ha låtit mig födas under medeltiden, då det var den rätta tiden för celibatet?
Man kan också fråga sig om Gud har ändrats sedan medeltiden eller om det är vi människor som inte längre kan förstå?

Vi lever i en extrem sexfixerad kultur och visst är det svårt för många att förstå att man kan leva utan att utöva sin sexualitet eller rättare sagt sin ”genitalitet”.
Det enda jag kan säga är att jag inte ångrar det löfte jag avgav för länge sen. Mitt liv har inte varit lätt. Det har till och med varit svårt många gånger, men Gud har aldrig svikit mig, även när hans närvaro varit fördold. Hans kärlek, som inte alltid ”känns” kan uppfylla en människas hjärta helt och fullt och ge mening åt ett liv.

Jag tror att Gud är Gud och han kallar än idag unga människor att helt leva för honom, att avstå från äktenskapet och sexuella relationer ”för rikets skull”. Han är brudgummen som Johannes Döparen säger och somliga är kallade att konkret i sitt liv leva detta stora mysterium och vittna om att kärlekens källa finns hos Gud. Jag tror att celibatet – kyskheten (vem vågar använda detta ord idag?) – är ett profetiskt tecken i vår tid. Ett tecken som är viktigt också för dem som är kallade att leva i äktenskapets sakrament.

Vem kan förstå detta? De som är öppna för Andens röst, som ser och hör med sina inre ögon och öron.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Min tro är att Gud gett oss alla en uppgift att fylla. Mitt löfte inför Gud; att älska mina barns far i nöd och lust med allt vad det innebär, är lika viktigt som ditt löfte att leva i celibat. Och du har så rätt i, att det är viktigt för mig att du lever som du gör. Din tro och dina val gör även mig starkare i min tro och i mitt liv. /Kajsa

Broder i Kristus sa...

Jag har stor respekt för dina val i livet. I klostret kan man retirera i världen, men man måste verkligen kämpa för att låta Kristus leva i ditt hjärta. Men de som inte se Kristus i sin partner och barn har kommit på en mycket hög nivå av andlighet och helighet. . Världen behöver förebilder av människor som kan leva i Gud såg dem tillsammans kan visa världen hopp om att himmelriket är nära. Moder Theresa sökte tröst från Jesus att han skulle komma till henne från utsidan för att ta bort ensamheten i hennes liv. För att se en man som har Kristus i sitt inre eller en kvinna som Maria i hennes inre är att ära Gud när vi ser Guds avbild i människan. Paulus andra brev till korintierna
Kapitel 4
Därför har vi inte förlorar hjärta, för även om vår yttre människa förgås, vår inre människa förnyas dag för dag. Det vedermödor vi nu har att bära, lätt, och de skapar för oss ett evigt rikt på härlighet som väger mycket mer. Vi har inte den synlig för ögat, men vad är osedda. För den synliga slutar, ligger osynliga eviga

Romarbrevet
Kapitel 7
Det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte kommer, det gör jag. 20 Men jag gör det kommer jag inte, det är inte jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag tycker därför att denna lag gäller: Jag vill göra bra, men kan inte låta bli att göra ont. Min inre människan sa med glädje ja till Guds lag.

Må vi se alla inre skönhet som är mänsklig bild av Gud i varandra och inte bara i Jesus

Broder i Kristus sa...

Jag har stor respekt för dina val i livet. I klostret kan man retirera i världen, men man måste verkligen kämpa för att låta Kristus leva i ditt hjärta. Men de som kan se Kristus i sin partner och barn har kommit på en mycket hög nivå av andlighet och helighet. . Världen behöver förebilder av människor som kan leva i Gud såg dem tillsammans kan visa världen hopp om att himmelriket är nära. Moder Theresa sökte tröst från Jesus att han skulle komma till henne från utsidan för att ta bort ensamheten i hennes liv. För att se en man som har Kristus i sitt inre eller en kvinna som Maria i hennes inre är att ära Gud när vi ser Guds avbild i människan. Paulus andra brev till korintierna
Kapitel 4
Därför har vi inte förlorar hjärta, för även om vår yttre människa förgås, vår inre människa förnyas dag för dag. Det vedermödor vi nu har att bära, lätt, och de skapar för oss ett evigt rikt på härlighet som väger mycket mer. Vi har inte den synlig för ögat, men vad är osedda. För den synliga slutar, ligger osynliga eviga

Romarbrevet
Kapitel 7
Det goda som jag vill, gör jag inte, men det onda som jag inte kommer, det gör jag. 20 Men jag gör det kommer jag inte, det är inte jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag tycker därför att denna lag gäller: Jag vill göra bra, men kan inte låta bli att göra ont. Min inre människan sa med glädje ja till Guds lag.

Må vi se alla inre skönhet som är mänsklig bild av Gud i varandra och inte bara i Jesus

Anonym sa...

Att välja celibatet... inte för att fly sexualiteten utan för att låta den längtan få fyllas av bön - omvandlas i kärlek och bli en kraft att ge av det Gud har givit....

För mig har valet växt fram - det handlar inte om att välja bort något, utan att välja något annat.
Dvs inte avsky sexualteten, utan älska den så, att den är möjlig att ge bort frivilligt.
Där blir ett tomrum, ibland en kamp och då och då en sorg eller längtan.
Men just där finns också plats för något, en sorts kärlekens mognad som nog annars hör hemma i äktenskapet - men i celibatet kan uttryckas till medmänniskan och i bönen.

Det som är svårast är kanske att det inte finns ett samtalsutrymme i den kyrka jag tillhör, svenska kyrkan. Här talar vi inte ens om celibatet som ett val. Sex är en rättighet, en skyldighet och något man helt enkelt inte väljer. Det har man...

Så det är med glädje jag läser dina rader. Och känner, att det där skulle jag vilja tala om, få dela tankar....

Anonym sa...

Att välja celibatet... inte för att fly sexualiteten utan för att låta den längtan få fyllas av bön - omvandlas i kärlek och bli en kraft att ge av det Gud har givit....

För mig har valet växt fram - det handlar inte om att välja bort något, utan att välja något annat.
Dvs inte avsky sexualteten, utan älska den så, att den är möjlig att ge bort frivilligt.
Där blir ett tomrum, ibland en kamp och då och då en sorg eller längtan.
Men just där finns också plats för något, en sorts kärlekens mognad som nog annars hör hemma i äktenskapet - men i celibatet kan uttryckas till medmänniskan och i bönen.

Det som är svårast är kanske att det inte finns ett samtalsutrymme i den kyrka jag tillhör, svenska kyrkan. Här talar vi inte ens om celibatet som ett val. Sex är en rättighet, en skyldighet och något man helt enkelt inte väljer. Det har man...

Så det är med glädje jag läser dina rader. Och känner, att det där skulle jag vilja tala om, få dela tankar....

David sa...

Var och en blir salig på sin tro, sexualitet är en del av människan. Om man vill kanalisera den sexuella energin på ett annat sätt än äktenskap så är det kanske en bra ide och särskilt när man tror att man gör det för Kristi skull.