fredag 17 juni 2011

15%

Enligt statistiken finns det 15% av alla medlemmar i Svenska Kyrkan som tror på Jesus Kristus. Man kan glädja sig åt dessa 15% och be för de andra!

Vad synd att tillhöra en kristen kyrka och missa det väsentligaste. Det är som att finnas intill en källa och törsta ihjäl! Det får mig att tänka på vad man kan läsa hos profeten Jeremias:

Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten (Jer 2:12-13).

”Det viktigaste för kyrkan är att vara ett stöd för svaga i samhället, anser medlemmarna” Dagen 16 juni.
Men var ska vi hämta kraft för att stödja de svaga?
Risken är stor att vi organiserar vårt samhälle enligt våra mått och våra program! Vi bygger upp ett nytt Babelstorn. En värld utan transendans, ett demokratiskt samhälle där alla ”talar med en mun”. Alla säger samma sak och ve den som inte talar politiskt korrekt!

” Om inte Herren bygger huset
är byggarnas möda förgäves” Ps 127.

”Endast om Jesus har uppstått har någonting nytt hänt. Någonting som förändrar världen och människans villkor. Han, Jesus blir grundvalen på vilken vi kan stödja oss. För Gud har verkligen uppenbarat sig” skriver Påven Benedikt XVI i andra delen av sin bok: Jesus från Nasaret” (egen översättning).

En Kyrka som inte längre förkunnar Jesus Kristus och lever av det nya livet han har vunnit år oss är som saltet som mist sin sälta.

2 kommentarer:

Irena sa...

Ja, här är Ateismen den nya religionen. Otäck, därför att den anser att den rent vetenskapligt har bevisat att Gud inte existerar. Jag undrar alltid hur de kan veta att de har bevisat det? Jag TROR och Hoppas att Gud är där, men förstår att jag inte kan, empiriskt sett, bevisa detta.

Anonym sa...

Ja, det är otäckt därute i öknen. Men som tur är så finns det oaser att för en tid slå sig ner vid.
Där vi kan vila på gröna ängar och finna ro vid lugna vatten.
Problemet är bara att de flesta av oss tyvärr inte kan bosätta oss där, utan hela tiden måste utmana törsten, och korsa öknen gång på gång.

Frid
Tobias