50 år som dominikansyster!

I lördags hade jag den stora gjädjen att förnya de löften jag avgett för 50 år sen. Då var jag 22.
Gud har varit trofast i alla dessa år och burit mig i sin hand, därför har jag varit trofast! Hur annars!

Dessa år har varit en vandring i tron. Ibland i ljuset, oftast i trons mörker, "i ett kargt och uttorkat land" som det står i psalm 63 (en psalm vi sjunger till söndagens morgonbön). När jag var ung syster läste vi det på latin: "in terra deserta et invia et inaquosa": i ett ökenland utan väg och utan vatten!
Utan väg. Ja, så är det. Hur kan vi veta vägen till ett okänt land? Herren säger till Abraham: "gå till det land jag ska visa dig!" Det gäller att lita på den som kallar, att tro att Han kommer att dag efter dag visa vägen och ge kraft att gå den.
Det har Herren gjort och mitt hjärta flödar över av tacksamhet när jag ser tillbaka på alla dessa år.