tisdag 6 september 2011

Jesus gick upp på Berget

Häromkvällen mediterade vi över Saligprisningarna, denna paradoxala Jesu tal. Det första han håller.
Matt 5:1"Hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem". Detta är alltså Jesu mycket förbryllande programförklaring.

Vilka är de saliga? de fattiga, de som sörjer, de saktmodiga (= de ödmjuka), de som hungrar och törstar... Alltså de som står i obekvämma situationer, de vars behov inte är tillfredsställda, de som inte är mätta, de som längtar...
Vad är det som kan göra de saliga ? Är det ett löfte om att bli tröstade, att bli mättade ... i en osäker framtid? Betraktar Jesus det mänskliga lidandet som något man bara ska härda ut tills det blir bortglömt i himmelriket?
Detta passar inte med det vi läser i Uppenbarelseboken: "Gud skall torka alla tårar från deras ögon" (7:17). Vår fader i himlen ser de tårar vi gråter här på jorden. Han samlar dem i sin lägel, ingen av dem är förspilld! Han är "all trösts Gud" (2 Kor 1:3).

Trösten finns inte först i himmelriket. Trösten finns här och nu. "De tillhör himmelriket". Detta är ett faktum, det inramar hela talet. Det står i vers 3 och i vers 10.
Himmelriket är inte ett vagt löte, himmelriket är en person, Jesus Kristus.
De fattiga är saliga, inte för att fattigdomen i sig är en välsignelse, utan för att de är bjudna att gå in i Sonens mysterium, han som "inget ställe har där han kan vila sitt huvud"(Matt 8:20). Han som inte äger någonting, utan är Sonen som tar emot hela sitt väsen ur Faderns händer och ger det tillbaka till honom i en evig tacksägelse och i lovsång.
De som sörjer har del i frälsarens mysterium, han den gode herde som går sig blodigt i sökandet efter sina förlorade får.
De saktmodiga blir likgestaltade med honom som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29)

Saligprisningarna är egentligen det enda porträtt av Jesus som vi har. När vi ser hans sårade ansikte på korset och det hemlighetsfulla ljus som strömmar mot oss börjar saligprisningarnas hemlighet öppna sig för oss. "Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på alla sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen".

Vi är saliga för att vi inte är ensamma, för att vi har blivit hittade av den gode Herden. Han är med oss i alla livets prövningar. När han helt härskar över våra liv, våra tankar, våra planer... har himmelriket kommit in i oss. Vi kan jubla och glädja oss mitt i prövningen, mitt i frustrationen, mitt i lidandet.

Detta är en hemlighet som den Helige Ande vill lära oss. Det är en väg som öppnar sig när vi under Andens ledning börjar gå den!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack! Det är en mäktig känsla att veta att man aldrig är ensam och att vad som än händer finns Jesus där och att han vandrar med en och aldrig överger en. Det är sann lycka för mig och jag kan inte önska mig mer./Karin

Agneta sa...

Hur vet jag när jag är frälst och vad är tecknen?