Är det bara de döpta som blir frälsta?

Denna fråga ställdes mig nyligen av Catherine.
Hon var upprörd och bekymrad. Vid ett katemumenatsmötet, hade en diskussion om dopet uppstått och någon hade citerat något ur Evangeliet: ”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror och inte blir döpt skall bli dömd.” Alla tyckte att det var en hård text.

-  Catherine, är du säker på att ni läste texten rätt? Titta i Bibeln, det står i slutet på Markus.

Hon hittade texten och läste:
-”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.”
- Ja, så står det i Markus 16:16. Ni har själva lagt till ”och inte blir döpt”.

”Den som tror och blir döpt”. Den alltså som har hört Evangeliet, det glada budkapet om Jesus Kristus, om hans död, hans uppståndelse och hans upptagning i Faderns härlighet, den som tror på det och blir döpt ska ha del i den räddning som Jesus vunnit åt oss. Men dopet är ingen magisk rit. Det räcker inte med att bli döpt, man måste tro.

”Den som inte tror”, säger Jesus. Han säger inte ”tror på mig”, utan bara ”tror”. Vad innebär det?

Att tro i bibeln är inte någonting abstrakt som att tro på en teori eller en idé.

Att tro på Gud handlar om något konkret. Man litar på Gud, man räknar med Gud. ”Den som tror” lever inte sitt liv instängd i sig själv och för sig själv, utan i en öppenhet mot Någon Annan, Någon större, Någon okänd vars närvaro kanske känns mer som en saknad? Någon vars ansikte vi ibland flyktigt kan skönja i någon vi möter. Någon som vi tjänar i våra medmänniskor.

Den som tror ska bli räddad. Är det inte det Matteus berättar i sitt 25:e kapitel när han beskriver Människosonens dom över alla folk?

Där sker en urskiljning, fåren ska ställas till höger om honom och getterna till vänster. Till fåren säger han:
’Kom, ni som har fått min faders välsignelse,
och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.”
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag
var hemlös och ni tog hand om mig…
Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig…?’
Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon
av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ (Matt 25:31-46)

 Jesus identifierar sig med sina minsta bröder. Den ”den som tror” är den vars hjärta är öppet, den som låter sig nås av sin broders rop, den som är barmhärtig, som Gud själv, är det.

Den som däremot är döv och blind för sin nästa kan inte känna Gud och kommer inte in i Guds härlighet.

Någon kanske frågar: räcker det alltså med goda gärningar för att komma in i Guds rike?

Nej, vi blir inte frälsta på grund av våra gärningar. Det är tron som räddar. Det som hindrar oss från att tro är vår självtillräcklighet: Vi tror på oss själva. Vi räknar bara med oss själva. Vi tror att vi kan ”fixa” vårt liv själva!

Räddningen kommer från en Annan, från Kristus, vi tar emot den utan några förtjänster, som en gåva . Den människa som ser och hör sin broder, sin syster har ett öppet hjärta. Hon låter den andra komma in i sitt liv, hon låter sig störas. Hon är beredd att känna igen sin frälsare och ta emot honom när han uppenbarar sig för henne, kanske vid hennes sista andetag.