Kan vi definiera oss själva eller behöver vi Gud?
Jag vill ställa denna fråga i ett sammanhang och därför kommer jag att
ta en lång omväg! Hoppas ni hänger med?
I vår tid tycks människorna kunna leva utan Gud. Många har ingen
relation till honom. Ibland känns det som om Gud själv har dragit sig tillbaka,
vi är ensamma i vår värld, vi lever i en sekulariserad värld och måste klara
oss bäst vi kan.
·
Religion och politik har länge varit inblandade.
Man krigade i Guds namn. Gustav Vasa bestämde över sitt folks kyrkotillhörighet,
och så gjorde de andra härskarna i Europa. Religionen användes i politiska
syften. Nu har politiken frigjort sig från det religiösa tänkandet.
·
Tänkandet har länge varit underställt religionen
och dogmer. Under medeltiden var teologi det viktigaste ämnet och filosofie var
dess hjälpreda. Nu har filosofin helt frigjort sig.
·
Vetenskapen och forskandet har frigjort sig från
allt som i religions namn kunde begränsa dem
·
Konsten har länge varit i religionen eller i
kyrkans tjänst. Medeltidsmålningen har nästan uteslutande religiösa motiv.
·
Osv.
Det finns något gott i denna sekulariseringsprocess. I skapelse berättelsen ser vi hur Gud lämnar världen i människans vård: ”Uppfyll jorden och lägg den under er” (1Mos 1:28). På den sjunde dagen drar sig Gud tillbaka. Han anförtror skapelsen åt människan. Hon får uppdraget att leda den till dess fullbordan. Gud vill att människan ska växa och ta ansvar. Han drar sig tillbaka och lämnar plats åt människan. Han öppnar en väg för människan. En väg där hon kan bli sig själv och möta Gud ansikte mot ansikte, som en fri människa, som en vän med en vän.
Jag fortsätter med denna
reflexion i nästa inlägg!
1 kommentar:
Mycket, mycket bra. Väntar med spänning på nästa inlägg. Kram t Sr Veronica/Anonym
Skicka en kommentar